I Huvudet På En Oompa-Loompa

Du har alltid minst tre stycken i fickan. De går inte att handla någonting vettigt för. De går inte att parkera för. Inte heller går de att stoppa i kundvagnar. Och när man ska ha dem tillbaka har affären slut på dem. Kan någon förklara poängen med de små kopparmynten? Varför har vi fortfarande 50-öringar? Det enda de duger till är att samlas i en burk hemma hos folk. Kan vi inte bara ta bort dem?

Jag läste någonstans att det, med dagens metallpriser, tydligen kostar 60 öre att tillverka en femtioöring. Det tycker jag känns som en tillräcklig orsak till att ta bort mynten från marknaden. Varför ska vi tvingas hålla på och jiddra med en myntenhet som inte har någon funktion och som bara ställer till det? Tänk vad metall den svenska staten kan få in om de smälter ner alla jävla 50-öringar. Och vi vanliga dödliga skulle slippa se de retfulla mynten i vår plånbok och veta att vi ändå inte kan använda dem till något. Jag tycker det vore värt varenda krona att skrota 50-öringen.

Vad är poängen?!

Musikaler är för mig en svår genre. Musikal på scen ? bra. Musikal på film ? skit. Dock finns vissa undantag. Grease är till exempel en höjdarfilm, men den riktiga musikalen på scen är bättre. Anledningen till det här inlägget är filmen Förortsungar som jag såg häromdagen. En svensk musikalfilm. Jag tar det igen, en svensk musikalfilm. Bara där borde någon ha stoppat den på idéplanet. För det första, hur många riktigt bra svenska filmer finns det? För det andra, hur många bra svenska musikaler finns det? Och för det tredje, hur bra sjunger svenska skådespelare? Svaren på frågorna är, i tur och ordning, knappt några, inga alls,  och inte alls bra. 

För er som haft turen att inte se filmen kommer här en kort resumé. Det hela bygger på Rännstensungar. Ni vet, en liten flicka tas omhand av en person som av samhällets ses som olämplig och en vårdnadsstrid utspelar sig. Gissa vem som vinner?  I den nya versionen har man lagt in nya musikalinslag med falsksång och rap. Inget av det är bra. Det är fula barn som rappar i otakt och skådespelare som sjunger falskt. Den enda som kan sjunga i filmen är Jennifer Brown. Hon är ju sångerska. Dock är hon inte skådespelerska vilket blir mycket påtagligt. Hur fan kunde den här filmen vinna några guldbaggar? Jag antar att det säger en hel del om resten av den svenska filmproduktionen...

På scen fungerar det att spela över. Det är nästan ett måste för att en musikal ska vara bra. Det ska vara stora manér och gester som sedan övergår i en pompös sång. På film blir det hela bara pinsamt. Jag skämdes när jag såg filmen! Jag vet inte vad som var värst. Dogge som pinsam kassörska eller den finske alkoholistens sång om hur man bakar bröd.

Vem satsade pengar i det här jävla projektet?!

I dagens Expressen finns en artikel om Niina Äikiä. Hon var mamma till Bobby som vid tio års ålder brutalt mördades av Niina och henens sambo Eddy Larsson. Jag brukar vanligtvis, om än inte på den här bloggen, förespråka att man faktiskt ska ge människor en andra chans. Men nu, så är jag uppriktigt less på det här daltandet som finns med en del människor. Just när det gäller kvinnliga brottslingar tycker jag verkar slippa alltför lindrigt undan. 

I Expressen berättar Niina att "det är jobbigt att gå ut" för att hon tänker så mycket på sin döde son. Det är väl för helvete lite sent att tänka på honom nu?! Vidare berättar hon att hon gråter när hon tänker på Bobby. Ja, han grät nog han med när han misshandlades till döds. Av alla jävliga människor som finns i världen borde men väl ändå kunna lita på sin egen mamma? Inte om hon heter Niina Äikoä. Dessutom tycker Niina synd om sig själv. Hon skriver att hon inte fick in Coca cola eller snus och att de öppnar hennes brev. Dessutom måste hon själv betala sina tandläkarbesök. Det är synd om Niina. Ännu mer synd är det om mig. Jag har varken råd med läsk eller tandläkarbesök, men jag slår inte ihjäl stackars små barn för det. 

Det må ha varit Eddy Larsson som var uppviglare till misshandeln av sonen, men någon slags egenansvar måste väl för fan en människa ha?! Jag är trött på folk som pekar på andra och spelar idioter. I det här fallet måste jag dock ge henne det att hon, med all sannolikhet, faktiskt är en idiot. Men man gör inte så mot sitt eget barn. Jag är trött på folk som ska blir "frälsta" i fängelset som sen ska komma ut och predika för oss andra hur vi ska leva våra liv. Vi kanske inte är några helgon, men vi slår fan inte ihjäl våra gena barn. Om man som mamma misshandlar sitt barn, eller ens tillåter någon annan att misshandla honom, och sedan dumpar honom i en sjö så tycker jag faktiskt att man har mist sin rätt att få komma till tals. Till och med i kvällspressen. Vad fan ska hon få visa upp sin "nya" sida för? Hon har bränt sina chanser till att vara en god människa.

Det här klarar inte ens Clerasil av...

Ja herrejävlar! Internet i synnerhet, och kvällspressen i allmänhet, är en ständig källa till underhållning och blogginspiration. Något som roar mig mycket högt är alla dessa frågespalter som finns. Det gäller allt från relationer till hur man tar skott från krukväxter. Idag, när jag som vanligt surfade istället för att göra någon nytta, surfade jag in på Expressens frågespalt gällande sex och kärlek. Det var oerhört underhållande. Folk verkar helt enkelt vara totalt clueless. Som den goda människa jag är så bestämde jag mig för att besvara några av de frågor jag hittade. Visserligen fanns svaren på expressen.se men jag är inte säker på att de var helt korrekta. Så här kommer mina svar på några av pöbelns frågor:

Fråga 1: Varför vill min man helst somna efter att vi har älskat? Betyder det att han inte tycker om mig?
Svar: Ja, precis. Det är ett tydligt tecken på avsky från din mans sida. Förmodligen betyder det även att han kommer att begära skilsmässa inom ett halvår. 

Fråga 2: Kan det vara farligt att svälja sperma?
Svar: Det kan vara förenat med livsfara. Du riskerar att sätta i halsen och långsamt kvävas till döds. Observera att denna risk förekommer vid intagande av alla vätskor, så sluta dricka för helvete!

Fråga 3: Säkra metoder som preventivmedel ? är det verkligen säkert?
Svar: Det är toksäkert! Jag kan lova, med största säkerhet, att du kommer att bli på tjocken.

Fråga 4: Jag blir inte gravid. Vad kan jag göra för att lättare bli med barn?
Svar: Har du testat att ha sex? Det verkar vara ett hyfsat säkert kort.

Fråga 5: Hur många kalorier innehåller sperma?
Svar: En sjuhelvetes många kalorier, för att inte tala om hur många points den innehåller! Tänk på att använda dig av tallriksmodellen varje gång du äter något så du inte blir mätt på fel saker.

Fråga 6: Vad ska man tänka på när man har analsex?
Svar: När man har analsex ska man alltid, och då menar jag alltid, tänka på Bellmans tjugoförsta epistel ?Så lunka vi så småningom?. Detta är av yttersta vikt så glöm aldrig det!

Sådär, nu hoppas jag att de viktigaste frågorna har fått sina svar så att jag kan slippa läsa sådan här skit på kvällspressens, annars så ypperliga, hemsidor. Och glöm inte: Shit happens when you party naked!!!

------------
För övrigt undrar jag om det finns någon koppling mellan orden "sexspalt" och "gomspalt"...

Igår så var det partiledardebatt. I tjugo minuter. Vems idiotiska idé var det att låta Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt få debattera som inledning till Rapport-sändningen? Hur mycket hann de med att säga? Svaret är: Inte ett skit.

Det vara samma gamla visa. Små påhopp varvades med att inte svara på frågorna utan att prata förbi dem. Sveriges politiker kan verkligen inte skyllas för att vara några slipade retoriker. De är ju ta mig fan så tråkiga att klockorna stannar. Mona snackade på och var så peppad att hon sluddrade. Fredrik Reinfeldt var precis sådär nedtonad och trist som bara han och ett mumintroll kan vara. Mona Sahlin som är ett halvsekel gammal ska framstå som den nya moderna kvinnan som ska förnya socialdemokraterna. Det går sådär tycker jag. Fredrik Reinfeldt som förmodligen har ett par mille i gömda fonder ska föreställa en arbetare. Det går inte heller så bra. Jag är så evinnerligt trött på svensk politik. Kan de inte bara vara ärliga? Kan inte bara Mona Sahlin säga som det är? Att hon är en sliten morsa i klimakteriet som vill få revansch för den där Tobleronen. Kan inte Fredrik Reinfeldt sluta leka arbetare och istället erkänna vilket moderatsvin han är? Att han vill ha ett land av hemmafruar och yrkesarbetande män, fast två slags män då såklart. Moderater och pöbeln. Men det är klart, vore de ärliga vore det ju inte politik...

Betydligt mer underhållande var då dokumentären om Göran Persson. Tyvärr missade jag början men det som jag hann se underhöll mig mycket. Göran Persson framstod, om möjligt, som ännu mer maktgalen och pompös än han tidigare gjort. Dessutom svor han och slängde skit och skvaller ikring sig. Kungen var dum i huvudet, precis som Carl Bildt och Mona Sahlin. Helmut Kohl åt smör på löpande band och Erik Åsbrink var en förrädare. Dessutom kallade han sig själv för jävligt äcklig för att han var så fet vilket lyfte underhållningsvärdet ännu mer. Varför kan inte politikerna göra sådana här utspel medan de är aktiva? Svensk politik behöver någon som skapar debatt och lättar upp stämningen. Vem vet, riksdagen kanske kan bli det nya BigBrother!

Jag är så trött. På gamla människor. De är ta mig fan i vägen överallt. Överallt och hela tiden. Det är som om de stämmer av med när jag går ut och ska göra ärenden. Så fort jag lämnar lägenheten rullar de iväg med sina rullatorer och shoppingvagnar för att förstöra för mig. Låt mig ge er ett exempel hämtat från idag. Jag skulle snabbt in hos min lokale Konsum-handlare för att köpa en lite filmjölk. För det första var ingången blockerad av en gammal murkla till tant. Varför? Jo, hade öppnat dörren men stannade i den för att läsa på löpsedlarna som hängde precis utanför den. Väl inne är hela gången (ja, hos min Konsum-handlare finns det i princip bara en gång) blockerad av en gammal gubbe, hans shoppingvagn och den kundvagn han envisades med att behöva för att kunna handla bröd och ost. Väl framme vid kassan faller en annan murkla på mig när hon snubblar på en kartong schampo som personalen lämnat framme. För bråkdelen av en sekund tänkte jag ?Undra hur det låter när ett lårben går av??. Men snäll som jag är, så flyttade jag mig inte utan lät henne falla mot mig. Ja, jag är fet och lindrade fallet. Eller så gav jag henne bara en arm att stödja sig på. Hur som helst så tog inhandlandet av en liter filmjölk idag runt tjugofem minuter. Det är ta mig fan katastrof. Ka-ta-strof! 

Tro nu inte att det här var en engångsföreteelse. Nejdå, de är överallt och slösar bort min, ytterst värdefulla, tid. På apoteket står de och hostar och av någon besynnerlig anledning har de alltid numret före mitt. Numret före mitt och tjugotre recept som de vill hämta ut vid olika tillfällen, samtidigt som de ska fråga en miljon saker om medicinen de tagit de sista trettiofem åren. På banken där de ska diskutera sin dåliga ekonomi med bankpersonalen innan de kan ta ut en hundring till barnbarnets födelsedag. Men det måste vara en fin sedel. Inte en skrynklig. Mycket viktigt. De snor åt sig tvättiderna på eftermiddagen. Ofta står de också och tittar medan tvätten blir klar. Sedan kan de inte rappa på ut ur tvättstugan, för de måste torka av golven. Jag skiter i golven, försvinn kärring! 

Jag förstår inte varför de måste vara ute när vi andra är ute. Vid lunchtid är det hemskt. Det är konstigt. Gamlingarna går ju upp vid sexsnåret, borde de då inte ha lunch vid niotiden? Jag är övertygad om att de går ut för att jävlas med oss väldigt viktiga och upptagna människor. Jag tycker att de borde ta bort snabbkassorna i affärerna och införa en gamlingskassa. Då skulle livet bli smidigare för oss andra, och grönsakerna kan stå och gagga med varandra. Jag menar, de borde ju inte ha så bråttom dit de ska...

Jag tror att det är en gamlingskonplott mot mig!!

I sviterna efter internationella kvinnodagen har jag funderat lit extra på det här med kön och genusroller. Är inte kvinnodagen egentligen ett sätt för kvinnor att bekräfta sin underlägsenhet? Jag menar, genom att utse en endaste dag om året som en kvinnodag så säger man väl nästan att de övriga dagarna är mansdagar. Dessutom tycker jag att det är konstigt att ha en könsdag om det nu är jämlikhet man eftersträvar. Det finns ju liksom inte någon ?de svartas dag? eller ?mobbade barns dag?. Vore det inte bättre att försöka anstränga sig resten av årets dagar? Fast vad vet jag. De kanske är som med kärlek. Den räcker ju om man manifesterar genom att köpa en Alladin-ask den fjortonde februari...

Idag har det varit den internationella kvinnodagen. Jag läste att något café hade bakat ?kvinnobakelser?. Är det verkligen något att fira? En dag om året firas kvinnorna. De övriga 364 dagarna är det missade jobb, lägre löner och nedsättande uttryck som ?lilla gumman?. Ärligt talat förstår jag inte riktig grejen med att fira att man är kvinna. Är det en bedrift? Jag är tveksam. En gång i månaden är jag övertygad om att det är ett straff... Dagarna innan det tror alla kring mig att de straffas... 

Jag inser givetvis att det är tänkt som en dag att synliggöra de orättvisor som finns mellan könen. Eller bör jag säga mellan de genus som finns?  Men då tycker inte jag att det är något som bör firas med bakelser och kafferep. I så fall är det väl en dag som alla kvinnor borde få vara extra förbannade och komma undan med det. Jag menar, tänk er själva om några moderatsvin skulle uppvakta och gratulera Sveriges arbetare på första maj. ?Här får ni kaffe och kaka, men högre löner kan ni glömma!? Nej, jag vill inte ha kakor på kvinnodagen. Jag vill synas och höras! Jag vill ha alla mina rättigheter! Jag vill trycka till det förbannade patriarkatet!!! ...fast det vore ändå lite gott med en bakelse...

Tydligen har vinnaren av kock-VM anklagats för fusk. Han ska ha använt halvfabrikat. Enligt en av domarna var det dock inte något så oerhört med rätten att han misstänkte fusk. Det hade jag sett som en direkt förolämpning om jag blivit utsedd till världens bäste kock. Dessutom kan jag för mitt liv inte förstå hur halvfabrikat kan höja en maträtt. Jag antar att det inte handlade om Findus eller Familjen Dafgård...

Jag har just sett på Så ska det låta på tv. Sanna Nielsen. Hon måste vara Sveriges äldsta tjugotvååring. Dessutom har hon lagt sig till med ett vibrato i bästa Carolastil. Det är inte något bra. Jag har funderat över vem som tycker om Sanna Nielsen. Det jag kom fram till är nog att det är små gamla grå tanter som sitter på hemmet. Tanter som tycker om Sanna eftersom hon minsann inte bjuder på någon nakenchock. Alls. Hon ser ut som om hon kunde vara med i hembygdsföreningen och sköta om kaffekokningen mötena. Jag tror att tanterna gillar Sanna eftersom hon ser ut att vara den präktiga dotter som de aldrig fick. Gubbarna på hemmet tror jag inte har speciellt mycket till övers för Sanna. Jag tror att de vill ha nakenchock. Det skulle i alla fall jag vilja ha om jag satt på hemmet. Så min slutsats är att Sanna inte bör skaffa sig några extravaganta vanor. För om ett par år kommer hennes skivköpare ha gått under jorden...

Jag läste idag att GB skulle bli lite nostalgiska i år. Jag blev glad. Big misstake. Nostalgin var att Top Hat skulle komma tillbaka på glasskartan. Top Hat? Vem fan bryr sig om Top Hat?! Det var ju för fan inte ens god förra gången den fanns. Själv har jag väntat och väntat, längtat och längtat, efter att Lakritspucken ska göra ett storstilat återtåg. Givetvis med godispinne. Men det verkar fan vara kört. De har testat med 88:an Black, och Nogger Black. Det är ju inte samma sak som Lakritspuck! Pucken var rund och fin och hade ett supergott lakritsöverdrag. Sen hade den små prickar av lakritssörja i vaniljglassen. Och bäst, bäst av allt var att när man ätit klart glassen hade man en godispinne kvar att käka upp. Jag inser givetvis att jag gränsar mellan att vara nostalgisk och patetiskt vuxen/gammal som vill ha tillbaka en gammal glassfavorit. Men det skiter jag i. Jag älskar Lakritspuck. Pucken är död! Länge leve pucken!

Vem fan bryr sig?!

Det är tydligen problem med Swedbanks hemsida. Kunderna kan inte komma åt sina konton. Katastrof, och kunderna rasar. På sista tiden har det varit oerhört populärt att just rasa. Jag vill också rasa. Mot alla idioter i det här landet. Framför allt vill jag idag rasa mot Daniel Molin. På Expressens hemsida berättar han att han riskerar att få körförbud på sin bil om han inte betalar fordonsskatten i morgon. ”Att banken fungerar är det minsta man kan begära” säger Daniel. Banken fungerar Daniel, det är deras hemsida som ligger nere. Och varför, varför, kan inte folk vara ute i god tid med saker och ting? Varför måste allt göras i sista minuten?! Om Daniel nu visste att han var tvungen att betala in skatten för att inte få körförbud, varför betalade han inte in den för ett par dagar sedan? Nej du Daniel, skyll dig själv och sluta gnäll!

Jag tycker Daniel kan behöva en promenad eller två...

Det är spännande med nya ord. Melodifestivalen brukar vara ett gott forum för skapande av nya ord. Nackenchock. Behöver jag säga mer? Årets nya ord är ”onanidans”. Det är After Dark som, enligt Expressen, bjuder upp till denna nya dans. Jag måste erkänna att jag är mer än lovligt nyfiken på hur det kommer att se ut.

Tydligen har Christer Lindarw valt att ha ett antal tv-personligheter med i bakgrunden på bildskärmar. Han valde bort att ha dem på scen och prioriterade folk som kunde sjunga. Det tycker jag är lite konstigt. I år verkar ju falsksång nästa vara ett kriterium för att få deltaga. Addis Black Widdow, Marie Lindberg och Cosmo4. Behöver jag säga mer?

Det brukar ju tjatas om att ”rätt låt måste vinna”. Enligt mig var det allt för länge sedan rätt låt vann. Ibland har rätt låt inte ens varit med i tävlingen. Självklart vill jag att Sverige skickar den bästa låten. Och självklart drömmer jag om att Sverige tar hem hela tävlingen i Helsingfors den tolfte maj. Men jag måste säga att det onekligen vore intressant att se hur Europa tar emot en svensk transa som sjunger om att runka...

Förändringens tid är här! I år eftersöks nämligen Fröken Sverige på Arbetsförmedlingens hemsida. De vill hitta den unga kvinna som har ”den bäst lämpade personligheten att representera Sverige, alla andra unga kvinnor i landet och sig själv”. Jag antar att de då letar efter någon som har dåligt självförtroende, en negativ kroppsfixering och tunt stripigt hår...

För att försäkra sig om att få in lämpliga sökanden har anordnarna för tävlingen skapat ett ”vetenskapligt självskattningstest”. Jag antar att det är lika vetenskapligt som att spå i kaffesump. 

Anledningen till att den nya Fröken Sverige eftersöks på Arbetsförmedlingen är enligt marknadschefen att man vill hitta fler äldre och akademiskt utbildade tjejer. Ja, sitter man på en tvåhundra högskolepoäng i nationalekonomi eller statsvetenskap så inser man nog vilken chans det här är. Det är också lite kul att de söker efter Fröken Sverige på Arbetsförmedlingen. Det betyder att de antar att den kvinna som bäst representerar Sverige just nu går och slår dank.

Hjälp! Idag skriver Aftonbladet att asteroiden Apophis kan krocka med jorden den 13 april  2036. Visserligen är risken bara en på 45 000. Men ändå. För att förhindra en kollision planerar Nasa att, i bästa Bruce Willis-anda, låta några astronauter putta lite på asteroiden. Jag visste väl att det var något lurt när de sa att Christer Fuglesang hade en god chans att få åka upp i rymden igen...

Bildtext

Igår såg jag reprisen av Insider på TV3. Det hela handlade om folk som lurar godtrogna idioter på pengar genom att påstå att det kan se in i framtiden.  Det hela var upplagt så att jag som tittare skulle bli moraliskt upprörd. Den känslan infann sig aldrig riktigt hos mig. Jag tycker inte att folk ska kunna få vara hur jävla blåsta som helst och komma undan med det. 

Det handlade om tanter som spår i tarot-kort via telefon. Ni vet, det är medelålderstanter med håret åt alla håll och iklädda batikkläder. Finns det verkligen någon som tror att de kan förutsäga framtiden med hjälp av en kortlek och en telefonlina? Då kanske det behöver en sjuhelsikes telefonräkning för att vakna upp. 

Sedan handlade det om en slags healare. Han såg små fläckar på folk och sa att de hade cancer som bara han kunde bota. Till exempel hade han lurat av en virrig kärring närmare tvåhundra tusen kronor. Det var pengar som han fått henne att låna hos CityBank. Vad hände med att själv ifrågasätta saker och ting? Men, nej, om min healare säger att jag ska låna på CityBank så är det tydligen bäst att göra det. Annars kommer jag att dö i cancer. Eller nåt. 

Visst kan jag förstå at folk hamnar i kriser och mår dåligt. De flesta av oss har förmodligen någon gång haft ångest och varit allmänt vilsna i livet. Men vi ringer inte medium och tror att de kan säga vad som händer i framtiden. Dessutom är det väl så att om framtiden låter sig förutses så är det redan bestämd, och då kvittar det vad vi vill... Jag kan inte låta bli att fråga mig om det är okej att vara hur dum som helst. Jag tycker inte det. De kan gott få punga ut ett par rejäla slantar så kanske de lär sig en läxa. 

Om det är okej att vara totalpuckade så kommer Sverige snart att bli ett nytt USA där allt, och då menar jag allt, förses med små varningslappar. Du kan bränna dig på kaffet, drick inte bilens bensin och för allt i världen du kan skära dig på knivar! Vill vi ha det så? Vill vi bli ett land av lallande idioter som måste övervakas och skyddas från oss själva? Jag tycker att de lättlurade människorna kan se det hela som en läroprocess. Snart kommer snålheten att ta överhanden och de inser att de måste växa upp och ta ansvar för sitt liv. Under tiden kan de väl se det hela som en slags skatt på dumhet...

Finns det någon rationell människa som tror att den här mannen kan bota cancer?!

Helgens Melodifestival bekräftade det jag redan anat länge. Sveriges trettonåringar har ingen känsla för bra musik. Alls. Sorglig nog är de alla utrustade med egna mobiltelefoner. Jag misstänker att deras föräldrar kommer att sätta i vrångstrupen när telefonräkningen kommer. Varför, undrar jag. Varför förstår sig inte dagens ungdom på finkultur? Varför har de egna mobiltelefoner? Och varför, varför, tycker de om de där jävla Idol-människorna?!

Nu är frågan om sexköp för funktionshindrare åter på tapeten. Det är författaren Sören Olsson som skrivit en insändare och vill ha en diskussion i ämnet. De som är för hjälp med sexuella tjänster verkar hävda att sexualiteten på något sätt är en mänsklig rättighet. Att människor inte riktigt kan utveckla sin personlighet, utan att de istället riskerar att bli könlösa. 

Jag kan, till viss del, förstå problematiken. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur gränsdragningen skulle gå till. Hur funktionshindrad ska man vara för att få köpa sex; ska man vara rullstolsbunden eller räcker det att vara ful och stamma? Vem ska betala för tjänsterna; föräldrarna eller staten? Och, framför allt, är det verkligen en rättighet att få ha sex? För om det är det så borde ju ett stort antal fjuniga femtonåringar också kunna få köpa sex. För att inte tala om alla frånskilda 40-talister. Jävlar vilken rullians det skulle bli på sexhandeln. Hallickarnas nirvana på jorden liksom. Jag tycker det vore bättre om staten subventionerade spriten på krogarna, då skulle nog alla kunna få knulla lite. Eller... ptja, kanske inte Leif ”Loket” Olsson...

I dagens Aftonbladet kan man läsa att historien om 80-talsgruppen Milli Vanilli ska bli film. Jag kan inte låta bli att undra vilka som ska spela huvudrollerna. Jag antar att de inte gör det själva...

Tysklands Björn och Benny..?

Igår var det Alla hjärtans dag. Denna stora dag då det är tänkt att vi alla ska vara kärleksfulla. Resten av året kan vi bete oss som skitstövlar. Bara vi köper rosor och geléhjärtan den fjortonde februari. Själv firade jag med att vara i skolan hela dagen och prata om hermeneutik. Oerhört intressant. Inte. I bästa kärleksfulla anda lyckades jag dessutom trycka till min favorit-”tant att hata” lite extra. Om vi nu har en ”kärleksdag” varför finns ingen ”tycka-illa-om-dag”? En dag då vi får vara ärliga och säga vad vi egentligen tycker och tänker om folk. Det tror jag faktiskt att fler skulle behöva...