Förortsungar
Musikaler är för mig en svår genre. Musikal på scen ? bra. Musikal på film ? skit. Dock finns vissa undantag. Grease är till exempel en höjdarfilm, men den riktiga musikalen på scen är bättre. Anledningen till det här inlägget är filmen Förortsungar som jag såg häromdagen. En svensk musikalfilm. Jag tar det igen, en svensk musikalfilm. Bara där borde någon ha stoppat den på idéplanet. För det första, hur många riktigt bra svenska filmer finns det? För det andra, hur många bra svenska musikaler finns det? Och för det tredje, hur bra sjunger svenska skådespelare? Svaren på frågorna är, i tur och ordning, knappt några, inga alls, och inte alls bra.
För er som haft turen att inte se filmen kommer här en kort resumé. Det hela bygger på Rännstensungar. Ni vet, en liten flicka tas omhand av en person som av samhällets ses som olämplig och en vårdnadsstrid utspelar sig. Gissa vem som vinner? I den nya versionen har man lagt in nya musikalinslag med falsksång och rap. Inget av det är bra. Det är fula barn som rappar i otakt och skådespelare som sjunger falskt. Den enda som kan sjunga i filmen är Jennifer Brown. Hon är ju sångerska. Dock är hon inte skådespelerska vilket blir mycket påtagligt. Hur fan kunde den här filmen vinna några guldbaggar? Jag antar att det säger en hel del om resten av den svenska filmproduktionen...
På scen fungerar det att spela över. Det är nästan ett måste för att en musikal ska vara bra. Det ska vara stora manér och gester som sedan övergår i en pompös sång. På film blir det hela bara pinsamt. Jag skämdes när jag såg filmen! Jag vet inte vad som var värst. Dogge som pinsam kassörska eller den finske alkoholistens sång om hur man bakar bröd.
Vem satsade pengar i det här jävla projektet?!
När, jag bara undrar, hade du tid att titta på skitfilm? Och ja, jag är bara avundsjuk..