I Huvudet På En Oompa-Loompa

Jag läser i tidningen att Alex Schulman och hans unge känner sig förödmjukade eftersom de blivit nekade att dricka kaffe på ett av Stockholms caféer. Anledningen till nekandet var att ägaren tänkte på sina andra gäster. Gäster som kanske inte uppskattar skrikande barn och uppsvullna bröst som lassas upp på bordet för att amma skrikande barn. Jag har full förståelse för ägaren. Och det har faktiskt inte något med att göra att jag gillar eller inte gillar barn i allmänhet. Men vad i hela världen får ett barn ut av att sitta med en mamma eller pappa som häver i sig kaffe på ett café? Och vad får resten av caféets gäster ut av att behöva utstå barnskrik då de vill njuta av en fika i lugn och ro? Jag tror svaret på båda frågorna är ”inte ett skit”.

Men nu är alltså Alex förödmjukad. Och han har en stilla undran. ”Var det så här de svarta kände sig?” Jag ska villigt erkänna att jag inte vet exakt hur de svarta kände sig när de såg skyltarna som sade ”Whites only!”. Men jag har mycket svårt att se någon likhet mellan en rasism och segregation i förra seklets Amerika och en vit övremedelklassmans ”förödmjukelse” för att han inte får dricka en latte på ett av Stockholms innecaféer.

"Är det några människor som är förtjänta av att sitta ner en stund med en kopp kaffe är det väl alla mödrar som kämpar under mammaledigheten..." Nej. Vem har tvingat dem att skaffa barn och vara mammalediga? Har de valt att ha ungar får de väl för fan ta hand om dem istället för att sörpla kaffe på nåt innerstadsfik...

Konsten att förödmjuka de förödmjukade...

Det var ju det där med svininfluensan. När ska man egentligen vaccinera sig? Går man före i kön är man ett hjärtlöst svin, ett as, en Laila Bagge som alla hatar. Man är en sådan som knuffar undan kvinnor och barn för att rädda sig själv när Titanic sjunker.

Om man inte vaccinerar sig är man ett hjärtlöst svin som inte bryr sig om de sina medmänniskor. Man är nästintill en landsförrädare som sprider smittan och riskerar livet på barn, gamlingar, gravida och astmatiker.

Det gäller med andra ord att veta exakt vilket ögonblick man ska låta distriktssköterskan sticka en i armen. Om man inte vill vara ett hjärtlöst svin vill säga.

Det finns en liten liten tidszon där det passar sig att bli vaccinerad. Och Gud nåde om inte den lokala vårdcentralen har vaccinet inne då.

En mycket delikat balansgång måste jag säga.

Det tycks mig som om, hur man än vänder och vrider på det, det inte är influensan som är ett svin. Det är jag som är svinet.

------------

För övrigt var jag och vaccinerade mig i förra veckan. De sa att det var okej då. Alla riskgrupper hade fått sin spruta så nu kunde vi som ändå inte skulle dö av influensan ta en spruta av solidaritet. Jag gillar ordet solidaritet så jag gick dit. Väntade utomhus i kön i en dryg timma. Av döma av kön kunde man tro de delade ut kontanter. Det gjorde de inte. De delade ut nålstick. Jag fick för resten feber av vaccinet. Men jag var solidarisk. Och förhoppningsvis inte ett svin.

Det är det jag alltid har sagt! Nu säger jag ju i och för sig en hel del och en del får väl, i ärlighetens namn, fortfarande anses vara obevisat, men en sak är då säker. Människor är överlag dummare än vad man ger dem cred för.

Jag ska förklara. I helgen satt jag och zappade mellan tv-kanalerna och landade till slut på Postkodmiljonären. Programmet där vem som helst får chansen att visa upp sin totala oförmåga vad gäller gammal hederlig allmänbildning.

En kvinna iförd någon slags knytbuls (och här borde jag anat oråd) fick frågan värd tio tusen som löd: ”Var på kroppen hittar man människans hårdaste vävnad?” Alternativen var A-i munnen, B-i armhålan, C-under foten, D-på fingertopparna. Döm av min förvåning när knytbluskvinnan börjar se tämligen osäker ut. Till slut fattar hon beslutet att ta 50/50 på frågan. Då återstår alternativ A-i munnen och alternativ C-under foten. Knytbluskvinnan lyfter litet på ena ögonbrynet och överväger om hon ska ta och fråga publiken. Här förstår jag verkligen ingenting. Nada! Antingen måste hon ha världens hårdaste fotsulor eller som är hon helt sonika dum i huvudet. Jag svarar alternativ två, utan att använda mig av en endaste livlina.

Men all skuld ska dock inte falla på knytbluskvinnan. Hon rådfråga publiken och det visar sig då att även de lider av svår hjärnsläpp då endast ungefär hälften av publiken har vett nog att svara alternativ A-i munnen. Resten antar jag lider av svåra fotförhårdnader.

Vad göra? Knytbluskvinnan tar tag i problemet och väljer att ringa en vän. En vän som svarar med ett tonfall av ”Är du helt dum i huvudet eller?”. Och till sist kan kvinnan i knutblus och hårda fotsulor svara rätt på frågan. Men hon har då bränt samtliga sina livlinor på grund av fotförhårdnader. Jag kan bara hoppas att någon tappade upp ett fotbad åt henne efter programmet och gav henne en fotfil.

... men det här var nåt nytt!

Borde inte avkomman kallas för "föl"..?

Vad gör han? Vad gör han?! Christer Fuglesang fick äntligen åka upp i rymden för att par år sedan. Och på nåt mystiskt sätt lurade han Nasa om att han gjorde ett gott jobb varför han nu fick åka upp en gång till. Och vad gör han? Jo, han spelar schack med DN:s läsare, lyfter en 800 kg ammoniumtank (vilket inte betyder så mycket med tanke på tyngdlösheten) och äter godisbilar. Han sitter däruppe i ett projekt som Nasa betalar multum för och spelar schack och äter godis! För helvete! Det kan han väl göra hemma?!

Undra just vad kollegorna tycker om Chrille.

- ”Christer, kan du hjälp mig montera den här syrgastanken så att vi kan andas här i rymdstationen?”

- ”Nej, jag är upptagen. Har munnen full av Ahlgrens och funderar över mitt nästa drag.”

Dessutom misslyckades tydlig Chrille med sitt andra uppdrag. Han hade två saker att göra däruppe. Han klarade ett. Att lyfta en grej som inte väger nåt. Det andra sket sig kapitalt. Dessutom var han tydligen förvirrad och trodde han var över Europa när han befann sig över Amerika. Skitbra Chrille! Verkligen.

Jag tycker att ett straff vore lämpligt. Mitt förslag är följande. När han återvänder ska alla ha klätt ut sig till apor. Det viktiga är att alla på jorden är med och klär ut sig. Annars kommer skämtet inte att fungera och Chrille kommer säkert få åka upp en gång till. Fast det kanske är lika bra. Då kan ju nån ryss som är less på honom kapa hans lina när han är ute på en av sina rymdpromenader. Så kan Chrille få sväva däruppe. Tillsammans med gamla satelliter och annan skit.

Sveriges man i rymden - en godisätande schackspelare. Lysande!

Så var det dags igen… Dags för kronprinsessan att trimma kroppen med uppkastningar, för drottningen att fylla pannan med botox och för kungen att nyktra till. Det är Victoria-dagen. Sveriges kronprinsessa fyller 32 år och, om man får tro kvällspressen, tycker det är sååå trevligt att fira födelsedagen i offentlighetens ljus med mediokra svenska artister som ska underhålla hovet. Det hela känns mycket modernt. Eller inte. Aningen medeltida om ni frågar mig. Men i år kommer en stor förändring att ske. Daniel Westling ska få vara med. Efter i runda slängar tio år bakom kulisserna. För oj oj oj, en ”man av folket” gör entré. Hujjedamej! Vad ska nu hända med det blåblodiga kungahuset när pöblen får inträde? Kanske kan han späda ut de dyslektiska generna och de alkoholstinna nerverna, men bautahakan… där är han chanslös.

Det sägs vara ett mycket modernt kungahus vi har i Sverige. Jag är tveksam. Minst sagt. Utan att få rösta om det eller ens yttra vad vi tycker tvingas vi representeras av en ordblind idiot och hans fru som på dryga trettio år inte lärt sig tala svenska fastän hon alltid påstås vara ett ”språkgeni”.  Och vad blir det härnäst? Ytterligare en dyslektisk jättehaka, den här gången med ätstörningar, vilket passar fint vid alla representationsmiddagar, och med en gymägare vid sin sida.

För att tag sen läste jag ett ypperligt intressant och modernt förslag. Det hela gick ut på att monopol ansågs föråldrat och att även kungahuset därför borde konkurrensutsättas. Vem som önskar skulle således få kalla sig kung och sedan var det upp till var och en som hade band som var i behov av klippning av hyra in den kung som önskades. Genom förslaget skulle kungen alltså, för första gången på evigheter, ges möjlighet att arbeta istället för att leva på bidrag. Ett förslag han borde uppskatta, för han vet ju att ”det inte kommer några stekta sparvar flygande…” eller hur var det han sa?

Jag föreslår således helt sonika att vi ikväll slår samman firandet av Jättehakan d.y. med invigningen av Kungen AB. Och om det vill sig väl kan vår käre kung börja arbeta redan ikväll med att vara ”kung i baren”!

Näste tronföljare... Jay Leno.

Det finns saker i livet som jag inte alls förstår. Och jag tycker inte om dem. Inte alls. Låt mig ge ett exempel. Vuxna män som beter sig som fjortonåriga flickor. Tröga fjortonåriga flickor.

Ni vet vilka egenskaper jag syftar på. Fnissande. Ett språk där vartannat ord är "men liksom". Och en fullständig oförmåga att inse att alla andra inte kan anpassa sig efter dem själva. Det är knappt försvarbart när man är fjorton år, hormonstinn och utan livserfarenhet. Men är man en fullvuxen man borde det ta mig fan vara straffbart. Helst med prygling.

Ni kanske har anat det… jag har just en sådan man på min arbetsplats. Och han tär på mig. Så in i helvete!

Jag må kanske vara konservativ, men jag är ändå av den bestämda uppfattningen att en deadline är en deadline. Och något som man håller. Det är något man håller tills det är en total omöjlighet. Till exempel på grund av sjukdom, död eller något likvärdigt. Det är inte något man bara skiter i för att man är lite lat. Och framför allt frågar man inte flera dagar innan "vad som händer om man inte hinner klart i tid"?! Det ska jag berätta för dig: Himlen kommer att öppnas och Gud kommer att släppa ner två miljarder gräshoppor som kommer att förstöra hela jordens grödor, och DU kommer att hållas personligt ansvarig för att fånga in alla med en trasig jävla håv! Men så blev det inte… Istället slapp idioten undan och deadline flyttades fram. Då kom nästa dråpslag. Eller, det borde gjort det. Bokstavligt talat. Någon borde ha dräpt honom. För då klämmer han ur sig nåt i stil med att det kanske inte är bra om alla lämnar in sin uppgift för sent. Då blir det kanske lite tajt med tiden…

Jag är kanske konstig men jag anser att dumhet och lathet borde bestraffas. Med prygling. Minst femton piskrapp.

Det var ett tag sen sist? Men nu råkade jag snubbla över den. Linda Rosings blogg. Säga vad man vill om Linda, men när hon gör nåt göt hon det i hundratio. Antingen ska hon ha kärleksbarn med fadde, eller så gör hon abort. Antingen är hon seriös partiledare, eller så vill hon göra porr. Och nu är det alltså bloggande som är Lindas nya giv i livet.

Linda Rosings blogg alltså. Det hela är en mycket surrealistisk upplevelse. Vi får lära känna Linda in på bara skinnet (som om vi inte redan gjorde det). Lindas vardag verkar bestå av fem huvuddelar. Det är power-walking in absurdum, det är shopping, hårfixning, intag av sallad, och så plutande med munnen. Däremellan hinner Linda också med att klämma in några bilder på sig och sonen.

Vi får genom, den oerhört informativa, bloggen veta att Linda nu är seriös flygvärdinna. Att hon tatuerat ögonbrynen. Att de enda hon verkar hänga med är två gay-frisörer och hon som spydde i Ordjakten. Samt att hon verkligen, verkligen gillar att posera. För i princip varje dag är det foton på Linda i bikini. Hon verkar ta mig fan vara klädd i bikini för jämnan! Men har man inget jobb så? Men vänta nu, hon är ju flygvärdinna. Verkar vara tufft att få jobb för Linda?

Jag vet inte. Egentligen bryr jag mig inte om Linda. Jag har liksom lessnat lite. Är hon inte lite som gårdagens tidning. Man vet att det är elände och bröstförstoringar. Och man är trött på det. Men jag antar att det är som en trafikolycka. Man vet att det kommer framkalla obehag, men kan ändå inte låta bli att titta.

En helt vanlig dag i det Rosingska livet; Matlagning med bautabröst i vädret samt lite läpp-plutande.

(Jag hade också sådana läppar för ett par dagar sen, men det berodde på en allergichock och jag var evigt tacksam att det försvann. Ank-looken är inte för alla...)