Internationella kvinnodagen
Idag har det varit den internationella kvinnodagen. Jag läste att något café hade bakat ?kvinnobakelser?. Är det verkligen något att fira? En dag om året firas kvinnorna. De övriga 364 dagarna är det missade jobb, lägre löner och nedsättande uttryck som ?lilla gumman?. Ärligt talat förstår jag inte riktig grejen med att fira att man är kvinna. Är det en bedrift? Jag är tveksam. En gång i månaden är jag övertygad om att det är ett straff... Dagarna innan det tror alla kring mig att de straffas...
Jag inser givetvis att det är tänkt som en dag att synliggöra de orättvisor som finns mellan könen. Eller bör jag säga mellan de genus som finns? Men då tycker inte jag att det är något som bör firas med bakelser och kafferep. I så fall är det väl en dag som alla kvinnor borde få vara extra förbannade och komma undan med det. Jag menar, tänk er själva om några moderatsvin skulle uppvakta och gratulera Sveriges arbetare på första maj. ?Här får ni kaffe och kaka, men högre löner kan ni glömma!? Nej, jag vill inte ha kakor på kvinnodagen. Jag vill synas och höras! Jag vill ha alla mina rättigheter! Jag vill trycka till det förbannade patriarkatet!!! ...fast det vore ändå lite gott med en bakelse...