I Huvudet På En Oompa-Loompa

I dagens DN står det att läsa att amerikanska forskare har trixat lite med möss i sin forskning. Det de forskade på var sömnstörningar, det vill säga varför vissa människor envisas med att vara morgonpigga. Enligt forskarna beror det här på att de morgonpigga människorna bär på en muterad ”klockgen”. De klarar helt enkelt inte av att justera den biologiska klockan efter ljuset. Syndromet kallas FASPS (Familial Advanced Sleep Syndrome). Jag lider inte av FASPS. Jag är inte ens i riskzonen. Men det är onekligen skönt att veta att det är de morgonpigga som har fel på sina gener. Inte jag. Jag kan med lätthet justera min biologiska klocka efter ljuset. Ljuset i Mexico City.

Det är bara att inse. Vi är så lurade. Den nya tekniken skulle underlätta för oss. Med datorn skulle det papperslösa samhället komma. Istället sitter jag med högar av kompendier utskrivna från nätet. Jag tycker inte att det föll särskilt väl ut. En annan sak som inte heller har fallit så väl ut är betalkortsdosor. Ni vet, de där mackapärerna som man ska dra sitt kort i när man ska betala i affären. Betalkorten skulle ju underlätta och göra att allt gick snabbare. Istället tar det ju en (som Carola sjöng) eeeviiigheeet. 

Jag var och handlade mat hos min lokale Konsumhandlare. Det tog sin tid. Före mig stod en liten villrådig tant. Först skulle alla varor upp på bandet SAMTIDIGT som hon envisades med att inte sätts ifrån sig sin handväska. Sen skulle hon stå och titta när kassörskan drog alla varor för att se så att hon inte la på en femma för att jävlas. Sen skulle plånboken letas upp ur handväskans mörka gömma. Sen skulle kortet letas fram. Och sen skulle kortet dras. Det var nu det värsta började... Varför finns det ingen standardisering på de där kortläsarna? Det är remsan mot dig. Remsan från dig. Remsan till vänster. Och remsan till höger. Den lilla tanten drog kortet för glatta livet och stirrade på den lilla skissen som ofta finns på dosan för att visa hur kortet ska dras. Till slut tröttnade kassörskan och tog kortet från tanten och drog det själv. 

Jag förstår tanten. Det är inte lätt. Själv förstår jag aldrig de där skisserna. Vore det inte bättre att alla dosor vore lika utformade. Eller att magnetremsan kunde läsas av från båda hållen. DET skulle innebära en riktig samhällelig revolution!

Jag är, som jag tidigare påpekat, inte den snabbaste i världen när det kommer till att uppfatta trender och nya företeelser snabbt. Men nu har även jag insett hur många modebloggar det finns. Om det, mot förmodan, finns någon som är lika långsam som jag kan jag informera om att en modeblogg i princip verkar gå ut på att folk berättar (och ibland tar kort på) vad det har på sig för dagen. Detta kan sedan blandas upp med korta texter om vad de önskar att de skulle ha råd att köpa för andra kläder. Min fråga lyder kort och gott: Vem fan bryr sig? Inte jag i alla fall. Ärligt talat skiter jag i om Lisa i Vänersborg har på sig den lila stickade tröjan till de blå jeansen, eller om hon valde att ha den svarta koftan till de grå byxorna. Givetvis inser jag att allt bloggande i någon mån är en egotripp. Man skriver något som man, av någon bisarr anledning, tror att någon annan kan ha intresse av att läsa. Men är inte det här med modebloggande ändå att låta det hela gå överstyr? Jag vill veta vem som dagligen surfar in på dessa sidor för att få veta vad andra människor har på sig. Vore det inte bättre att gå ut på stan och glo på folk? Jag undrar, och bävar inför, vad nästa blogg-fenomen kommer att bli. Avförings-blogg kanske, det borde ju variera minst lika mycket som folks kläder...

För övrigt kan jag meddela att jag idag är iklädd ett par sunkiga jeans som borde ha tvättats för länge sen, samt ett linne och en tröja som även de börjar bli i sunkigaste laget. Bara så att ni vet...

Ibland är livet rätt skoj att leva. Men rätt vad det är så vänder det. Jag antar att det är det som gör det så intressant...

Så var då äntligen julen och nyårsfirandet avklarat. Svullande av mat och dryck och julklappar man inte tycker om. Precis som vanligt. Det som slog mig mest var den förändring av samtalsämnen som inträffade i år jämfört med tidigare år. Ni vet, man träffar gamla kompisar som man aldrig ser förutom när de hälsar på familjen över jul. I vanliga fall brukar det vara skvaller och småprat om vad man ska göra med sitt liv och så vidare. I år kretsade i princip alla fikaträffar kring samboskap, förlovning och giftermål samt barn. Jag förstår ingenting. Vad har hänt? Har någon rövat bort alla mina vänner och ersatt dem med kopior som bara drömmer om att få gifta sig och krysta ur sig barn?? Folk man aldrig trodde skulle slå sig ner på en och samma plats hade flyttat ihop med partner och funderade på att gifta sig. Människor som såg ut att förbli nomader var ville köpa hus, och karriärsaspiranter hade skaffat barn. Och mitt bland allt detta satt jag. En skuldsatt student utan i princip några som helst framtidsplaner. Varken socialt eller yrkesmässigt. I am so fucked! Men, intalar jag mig, de kan i alla fall inte skylla på mig när planeten är överbefolkad och vi måste flytta till Mars...

För helvete! Jag läste just nomineringarna till årets Rockbjörn. Gissa vem som har fyra nomineringar? Idol-Ola! Plötsligt kände jag en stor längan efter att emigrera. Jag trodde inte att det fanns någon med en normal intelligensnivå och som var över tretton år som lyssnade på Idol-Ola. Uppenbarligen gör det ju det. Skrämmande. När det gäller prisutdelningar anser jag att det finns två centrala frågor att ställa sig:

1. Är han/hon duktig på det han gör och därför är värd ett pris?
2. Är han/hon så inihelvete snygg att han/hon därför är värd et pris?

När det gäller Idol-Ola vill jag besvara de två frågorna med ett rungande ”NEEJ!!!”. Han är slemmig och inte särskilt tvålfager. Missförstå mig inte, egentligen tycker jag inte direkt illa om Idol-Ola. (Har han ett efternamn?) Men hur någon kan vilja prisa honom är för mig ett mysterium. För mig är han högst medelmåttig. En äkta slit-och-släng-artist. 

För övrigt anser jag att Pengabrorsan’s ”Dom vet ingenting om oss” är en väldigt fyndig låt. Om han vore femton år...

Tydligen är mördaren i Ipswich avslöjad. Av Aftonbladet. Det är, lite oväntat, Magnus Hedman. Tydligen har han redan gett tidningen en intrevju och förklarat varför han sprättade upp prostituerade i England. Jag antar att Linda Bengtzing hade tur som kom undan...

Från afonbladet.se

SSU:s ordförande Anna Sjödin ska tydligen, efter mycket om och men, avgå. Det kanske är ett smart drag. För det är inte helt politiskt korrekt att slåss vilt på en nattklubb och kalla vakten för ”svartskalle”. Jag tycker det är intressant att studera skillnaden mellan ledarskapet hos SSU och dess äldre vänner i det socialdemokratiska partiet. När det gäller huvudpartiet vill ingen ta ledarrollen. Alla tackar nej och ser livrädda ut. När det gäller SSU vill ingen lämna ledarpositionen ifrån sig. De kanske kunde lära något av varandra? 

Jag tycker att maktkampen, eller avsaknaden av den, inom Socialdemokraterna är intressant. Det hetaste namnet, Margot Wallström, vill inte leda partiet. Jag förstår henne. Hon hänger i Bryssel och Strassburg i veckorna. Knegar lite och håvar sedan in en groteskt stor lön, plus traktamente såklart. Hon har det ju skitbra där hon är. Varför skulle hon vilja leda ett parti på dekis och bli offentligt synad i sömmarna? Jag skulle inte vilja det. I veckan tackade även Carin Jämtin nej. Hon tyckte också att hon hade det bra där hon satt. Den enda som verkar vara intresserad, och lite för intresserad om ni frågar mig, är Mona Sahlin. Jag antar att preskriptionstiden för Toblerone-inköp har gått ut. Men ändå, Mona. Känns inte hon lite... iskall? Hon är ju liksom så jävla sävlig och arrogant i sin uppsyn. Fast det är klart, om alternativet är Per Nuder... 

Kanske skulle SAP ta och lyfta upp Anna Sjödin till sig och göra henne till partiordförande. Hon verkar ju vara kåt på makten. Och dessutom skulle det kunna leda till debatter mellan blocken som vi aldrig sett. Det kommer att bli utspel vi aldrig hört tidigare. Fredrik Reinfeldt kommer att få sig en blåtira samtidigt som hon kallar Maud Olofsson för ”jävla hagga”. Lars Leijonborg kommer att brottas ner i brygga och Göran Hägglund kommer inte ens att våga närvara. Göran Perssons petning av Maud Olofssons mage kommer att blekna med besked. Ja, för fan, ta Anna Sjödin och låt den polska riksdagen göra sitt inträde i den svenska politiken!

Sveriges nästa statsminister?

Det har ju varit Nobel-fest. Nobelt värre alltså. Och ”pampigt”, som Isabella skulle ha sagt... Jag var givetvis inte där. Jag tycker det är för mycket jobb att åka ända till Stockholm för att få ett pris, jag väntar tills jag får två. Några som dock var där var de urbota tråkiga pristagarna, och de ännu tråkigare kungligheterna. Jag såg faktiskt lite på härket genom min televisionsapparat. 

Jag tror att pristagarna hade slagit vad med varandra om vem som kunde hålla det mest ointressanta talet. Inte helt oväntat vann pristagaren i ekonomi. Ekonomi. Det är ju inte ens något riktigt Nobelpris! Om nu Riksbanken så himla gärna vill dela ut pris kan de väl göra det på någon Swedbank. Inte fan har de på Nobel-middagen att göra! Jag kommer då aldrig få något pris i ekonomi det är då ett som är säkert. Kanske i oekonomi om de instiftar något sådant. I min hjärna har alla månader bara tjugo dagar, och då räcker pengarna precis. Vem fan kom på resten av dagarna i månaden?!

I alla fall... Nobel-festen var det ja. Och kungen såg mest ut att sova och vilja gå hem. Drottningen var inklädd i vita soppåsar som hade legat någonstans och blivit skrynkliga. Carl-Philip såg som vanligen fettig ut i håret och rätt klen. Prinsessorna, ptja... de såg väl ut som vanligt med sina Pepsodent-leenden och tomma ögon. Men, Lillian var inte där. Katastrof! Jag gillar Lillian. Hon är ju liksom den enda i den familjen som, som en vän sa till mig, inte är predestinerad till dumhet. Så sant, så sant. Det verkar liksom vara lite mer tag i henne än de andra fåren. Jag misstänker att resten av kungafamiljen var rädda att hon skulle stjäla uppmärksamheten. Jag tror att de i bästa Robinson-anda hade paktat ihop sig och röstat ut Lillian från festen. Den offentliga anledingen var att Lillian blev trött. Det var tydligen något som inte ens Lillian själv visste om. Så nu fick hon sitta hemma själv i sin fina klänning och undra vad som hände. Jag tycker det var fult gjort av resten av familjen. De borde röstat ut någon annan. Förslagsvis kungen. Jag tycker att vi borde straffa familjen genom att helt enkelt rösta ut hela klanen Bernadotte med bihang (läs: Tarras) ut ur landet.

I dagens Aftonbladet kan man lära sig hur man ”snabbt och enkelt” gör julkort. Jag upprepar: ”snabbt och enkelt”. För att göra dessa julkort behöver man följande saker:

Cremefärgade och vita passepartoutkort.
Allroundklister.
Dubbelsidig tejp.
Distanstejp eller häftkuddar.
Kraftig plastfilm.
Löst glitter och glitter på tub.
Färdiga ”God Jul”-klistermärken i guld.
Fjädrar och vingar, fint dekorpapper och guldband.
Bokmärken och julkortsmotiv.
Diverse smådekor: hjärtan, stjärnor, snöflingor, pärlor.

Återigen: ”snabbt och enkelt”. När man väl införskaffat dessa tio saker på listan så ska man sedan klippa och klistra så det står härliga till. Jag vet inte om det bara är jag (förmodligen) men jag vet ingen som ”snabbt och enkelt” klipper och klistrar. Det brukar mest urarta och avslutas med ett sedvanligt ”Det var väl då faaan!!”-skrik. ”Snabbt och enkelt”. Jag trodde det snabbaste och enklaste var att köpa korten i någon tobakshandel och sen bara skriva under skiten.

Jag ser på Faddergalan på TV4. Nyss sjöng de gamla Idol-deltagarna Darin och Agnes Shakiras ”La Tortura”. Darin slängde med sitt fettiga hår och skakade på höfterna i bästa sydamerikanska stil. Agnes stod mest och såg bortkommen ut. Missförstå mig inte. Jag gillar inte Darin. Inte alls. Men jag kan orka med honom. Till skillnad från Agnes. Kan man bli mer menlös?! Jag tror inte det. Hur hon kan överleva är något av ett mysterium för mig. Hon verkar inte ens kunna gå upp ur sängen utan att någon säger till henne hur hon ska gå till väga. Dessutom läspar hon. Och om någon nu skulle få för sig att försvara henne genom att säga att hon är blyg, säger jag bara att då är hon verkligen i fel bransch. När jag ser henne vill jag bara slå till henne. Hårt. Men jag är inte säker på att hon skulle reagera. Hon ser verkligen ut att vara världens mesigaste människa. Punkt. 

För övrigt tyckte jag det var riktigt pinsamt när hon efter sitt uppträdande framför ett hundratal spansktalande Colombianer ropar: ”Tack så mycket!”.

Jag de senaste dagarna varit i upplösningstillstånd. Dels för att jag skriver uppsats, men jag tror att det minst lika mycket beror på Lena Adelsohn-Liljeroth. I klartext hatar jag Lena Adelsohn-Liljeroth. Lena är kultur- OCH idrottsminister. Det är ingen lycklig kombination. Inte alls. När Lena tillsattes, efter tjocksmocken Stegö-Chlio, så fjorde hon tydligt och klart vad hon tyckte. Det skulle inte vara några stora sportevenemang i public service eftersom det tyckte Lena att de kommersiella kanalerna kunde sända. 

Nu har Lena fått som hon vill. SVT ska inte sända fotbolls-EM 2008. Det ska gå i TV4 och Canal Digital. Jag håller Lena Adelsohn-Liljeroth personligen ansvarig för denna tragedi. Men jag antar att i Lenas moderata värld har alla råd att skaffa Canal Digital för att kunna ta del av en av världens största sportevenemang. Eller... vänta nu... hon är ju moderat... klart hon kör med piratkort.

Vad tror ni om spöstraff?

Nähä, det blev inget den här gången heller Christer. Va trist. Fast, å andra sidan, vem hade förväntat sig något annat? Men nu ska jag inte va helt och hållet pessimistisk. Det verkar ju som om det finns goda chanser för Christer att få komma upp i rymden snart i alla fall. Kanske inte i kväll men i nästa vecka kanske. Kanske. 

Jag hörde att astronauterna fick ha med sig en liten privat packning. Jag tror att det är därför jag aldrig blev astronaut. Alla som känner mig att jag har svåra problem med att packa lätt. Saker verkar liksom hoppa ner i väskan av sig själva. I alla fall så hade Christer lyckats packa ganska lätt tyckte jag. Ett par flaggor, lite musik, en frisbee och... hör och häpna... en nål! En nål! Visserligen en nål med Stockholm stads vapen på, men ändå. Kom igen Christer, sabba inte det här nu! Jag menar, är de så petiga att en burk senap måste checkas in, hur fan kan han tro att han kan ta med sig en nål?! Tänk efter lite nu. Det är vakuum och syrgas, det är heltäckande dräkter och noggrannhet. Är inte det sista ljudet man vill höra där uppe ”pffffff......” det vill säga ett pysande ljud. Det sägs att Christers rymdfärd är bra pr för Sverige. Inte om han punkterar rymdstationen, säger jag. Då blir det ett jäbla liv med ryssar hit och jänkare dit, och så börjar kalla kriget om igen. Allt på grund av Christer Fuglesang. Ärligt talat, är det inte bättre att de inte låter honom åka. De kan helt enkelt göra som i Robinson och rösta ut honom ur raketen.

Linda Rosing ger upp sin politiska kometkarriär. Jag förstår ingenting. Linda skulle ju bli seriös. Hon ville ju bli en god förebild för unga tjejer. Istället väljer hon att vika ut sig. Igen. Dessutom hemlighöll hon det hela för Fadde. Så fick han stå där med rumpan bar och skämmas. Jag gillar Linda. Hon låter sig verkligen styras av sina impulser utan att så mycket som reflektera över konsekvenserna av hennes handlingar i fem minuter. Hon är helt enkelt en väldigt, väldigt spontan... jag tänkte skriva tjej, men det kändes inte riktigt bra... och inte heller vill jag säga att hon är en kvinna för det är hon alldeles för lam för... tant då?... hmmm... hon är i alla fall väldigt spontan. 

Lindas ursäkt till att hon väljer att fotograferas naken istället för att försöka förändra Sverige är att ”ingen tar henne på allvar”. Stackars Linda... Nej, men ärligt talat. Vad fan trodde hon?! Att det är fritt fram för en superblonderad brud i trettioårsåldern med silikonbröst att knulla runt i tv, göra utvik, supa sig askalas runt om i barer i Sverige, berätta att man pundat, bli på tjocken och berätta om det i kvällstidningarna, göra abort och berätta om det i kvällstidningarna, skriva en bok där man hänger ut sin partner som ett psykfall, och sedan tro att någon kommer att ta en på allvar. Och nej Linda, det är inte för att du är blond. Det är för att du är ett pucko! ”Jag kommer alltid att ses som BigBrother-horan” säger hon. Jag är ledsen Linda, men det här sista utviken hjälper liksom inte till att tvätta bort den stämpeln. 

Men nu ska ni inte tro att Linda nöjer sig med att vara utvikningsbrud i ett tveksamt magasin, som givetvis lovat Linda att de är seriösa. Nej, nu satsar hon återigen på en musikkarriär. Yippie! Den här gången satsar Linda på en internationell karriär. Därför byter hon namn. Till ”Bionda”. Det betyder blond på italienska. Jag antar att ”BigBrother-horan” inte ansågs tillräckligt klatschigt...

Nu är det snart jul igen och allt är frid. Nästan. Vid torget dricker alkisarna rödsprit. Hoppfallerallanlej! En pizzeria står i ljusan låga, alla ljusen brinner hoppsan. Snön ligger vit på Big Brother-Linda’s golv. Allt är frid, stjärnan blid, lyser på Oldsberg i stallets vrå…

Året julklapp är en ljudbok. Det är vad vi förväntas ge bort, en äkta julgåva. Så kan plugga in oss och slippa prata med varandra. Och ännu jobbigare behöva lyssna på vad andra tycker och tänker. Skönt. Usama bin Ladin har gömt sig i en vrå för att titta lite på ett märkligt stort paket som Jojje Bush nu skulle få…

Aklisen på torget dör i en snödriva. Hans sista sällskap är en flaska Absolut.

Fet julmat på bordet, snaps till maten och mumma åt far. Sveriges Lucia, framröstad på tv3, överraskar nobelpristagarna på hotellrummen. De blir livrädda och tror att de ska dö, för de tror det är ku klux klan. I Afrika hör det liksom inte till vanligheterna att kkk ringer på dörren klockan sju och bjuder på lussebullar.

Ännu mer mat ställs på de redan överfyllda borden. I Uganda svälter barnen, men ändå. Ändå. Vi behöver faktiskt fira jul, hetsa och stressa. Bjuda till oss folk vi inte tycker om. Gnälla över julklappsinköp och de klappar vi fått men inte ville ha. Det doftar kummin och kryddnejlikor. Stearin droppar och änglaspel klingar. Det är jul, och allt är frid.

Åh herregud! Jag är i chock!! Britney Spears har begärt skilsmässa från Kevin Federline. I never saw it comming! Jag trodde att det, om något, var ett äktenskap skrivet i sten. De såg ju ut att ha det så bra. Hon krystade ur sig barn på löpande band och han drack sprit och hängde på barer. Jag förstår ingenting... Jag menar, att Reese Witherspoon och Ryan Philppe skulle separera det kunde ju vem som helst att se, men Britney och Kevin?! Vart är världen på väg?? Jag ska säga som det är, jag har helt tappat tron på kärleken. Den dog med deras äktenskap. 

På sistone är det som om den bild av världen jag målat upp har börjat flagna. Britney skiljer sig och Christer Fugelsang ska upp i rymden. Ja, det är klart det är ju inte säkert att Christer får åka. Den här gången heller. Men ändå... Vad ska jag nu kunna lita på? Plötsligt kanske det kommer avslöjanden om att drottning Silvia har lyft sig, att Kristi brud är psykopat eller att Mikael Persbrandt har alkoholproblem. Herregud! Jag är skakad. Vad ska jag nu tro på..?
Ptja, DiLeva kanske...

Hur kunde detta ske?!

Jag trodde botten var nådd med Stegö-Chlio. Det var den inte. Vi fick Lena Adelsohn-Liljeroth. Jajamänsan, ingen jävla vanlig Svensson här inte! Lena är vår nya idrotts- OCH kulturminister. Jag tycker inte att det är någon lyckad kombination. Idag fick jag vatten på min kvarn. Lena tycker att SVT ska sluta köpa in de stora idrottsevenemangen som till exempel fotbolls-VM och OS. Det tycker hon att de kommersiella kanalerna ska sända. Och återigen så lyser moderatismen igenom. För betalkanaler har ju alla råd med, och har de inte det så ska de fan i mig inte se på sport!

Jag funderade genast på vad Lena tycker att licenspengarna istället ska gå till. Jag menar OS och fotbolls-VM är ju trots allt något som engagerar stora delar av landets befolkning och till och med kan ses som allmänbildande nutidshistoria. Som svar på min fråga kan jag läsa i Expressen att Lena Adelsohn-Liljeroth föredrar att titta på följande: ”Nyheterna, Discovery Chanel och Animal Planet.” Okej, tänkte jag. Men insåg sedan vad detta betyder. Förstår ni?! Jag ska förklara... Nyheter har ju SVT redan, liksom hyfsat många dokumentärer. Dessutom finns ”Mitt i naturen” vilket väl får liknas vid en del Animal Planet-program. Vad saknas? Krokodiljägar-idioten Steve!! Lena vill ju för fan köpa in alla hans program och toksända dem på bästa sändningstid! Jag är säker! Det enda, om något, som jag vill se av Steve är när han spetsas av stingrockan. Men framför allt vill jag se fotbolls-VM och OS. Så... Död åt Lena Adelsohn-Liljeroth! Må hon gå samma öde tillmötes som sin idol Krokodiljägar-Steve.

Jag har väntat, och jag har hoppats. Nu är det äntligen dags! Den fruktansvärt präktiga och äppelkäcka Reese Witherspoon ska skilja sig från sin plutige make Ryan Philippe. Äntligen! Jag vet inte varför men det känns bara så jävla skönt när präktiga par separerar. Politiskt inkorrekt? Med största sannolikhet, men i alla fall ärligt. Jag har sett Reese flina på Oscarsgalor och prata barnmat hos Oprah. Hon har haft en karriär, två barn (med samma person vilket är en bragd i Hollywood) och en make. Säkerligen har hon haft diskmaskin, dammsugare och bakmaskin också. Så duktig och harmonisk kan ingen människa vara. Och nu fick jag det bekräftat, det var hon inte heller...

För mig är det ett mysterium hur Reese Witherspoon har kunnat lyckas i filmbranschen. Hon är inte en duktig skådespelerska, jag anser i alla fall att man bör ha minst fem olika ansiktsuttryck och Reese har följande: äppelkäck, småsur, butter (ser precis ut som ”småsur”) och lätt snyftig. Det räcker inte. Inte heller anser jag att hon bör falla under kategorin ”dåliga men jävligt heta skådespelare”. För så himla snygg är hon verkligen inte. Nu finns det ju i och för sig de som tycker bajs är gott, men så många kan de väl ändå inte vara? Överhuvudtaget förstår jag inte vem i hela fridens namn som tycker om Reese Witherspoon. Vem?? Ptja, inte hennes make i alla fall...

Inte så jävla äppelkäck längre...

Nog! Det får banne mig vara nog!! Det jag talar om är naturligtvis alla fruktansvärda utvik. Det är utvik hit och utvik dit. Och den här gången bryr jag mig inte ens om att nämna Linda Rosing... Nej, det jag vill ta upp idag är varför (VARFÖR??) halvfeta och skrynkliga människor propsar på att visa upp sig nakna i kalenderform. 

Som jag förstår det började det ”som en kul grej” för ett antal år sedan. Det var i syfte att få in lite kosing åt något välgörande ändamål. Okej, det kan jag väl köpa. Som engångsföreteelse! Men nu har det banne mig gått inflation i utviken. Det är halvfeta Alexandra Zazzi hit, och skrynkliga Viveca Lärn dit. Och jag mår bara mer och mer illa. För vem (VEM??) vill i ärlighetens namn hänga upp en halvnaken Alexandra Charles på köksväggen?

Men tro inte att det slutar med halvnakna pseudokända kvinnor. Nej, på Expressens hemsida kan man nu läsa att en gäng bönder har fått hjärnsläpp och bestämt sig för att vika ut sig. Jag har, ärligt talat, inte särskilt höga tankar om bönder. Men jag trodde faktiskt att de var liiite smartare än såhär. Syftet den här gången är att samla in pengar till Ränningsvallen-Gunnars byalag. Jag tycker de kunde ha sålt Bingolotter istället... Dessutom vill herrarna att folk, genom deras bilder, ska uppmärksamma glesbygden. När jag ser bilderna förstår jag varför glesbygden är gles. Jag skulle inte vilja bo inom fem mils radie från dem...

Lägg märke till den lämpliga "bonna-brännan" vid höften...

Jag är dödligt sjuk. Nästan i alla fall... Jag har fått tandvärk! Katastrof! Men enligt gammal god vana så har jag bestämt mig för att ignorera det tills det går över. Jag gillar nämligen inte tandläkare. Inte alls. Min erfarenhet av tandläkare är inte den bästa. Min förra relation med en tandläkare slutade med att jag, helt sonika, skällde ut henne efter noter. Detta gjordes, naturligtvis, efter hon hade borrat i mig. 

Något som alltid har skrämt mig är tandläkaren ska ta röntgenbilder. En stor pappskiva tvingas in i munnen och något som liknar en laserkanon riktas mot ens huvud. Som skydd mot strålningen får man... en liten krage! Det känns tryggt. Speciellt med tanke på att både tandläkaren och tandsköterskan alltid flyr rummet så fort laserkanonen fyrar av ett skott mot min mun... Tillråga på allt så kostar denna upplevelse pengar. Runt en femhundring brukar jag få betala för att sakta strålas till döds. Hmm... jag kanske skulle ta och lägga pengarna på sprit istället. Då känner jag ju inte tandvärken, och så har jag ju kul under tiden jag super ihjäl mig!