I Huvudet På En Oompa-Loompa

Nähä, det blev inget den här gången heller Christer. Va trist. Fast, å andra sidan, vem hade förväntat sig något annat? Men nu ska jag inte va helt och hållet pessimistisk. Det verkar ju som om det finns goda chanser för Christer att få komma upp i rymden snart i alla fall. Kanske inte i kväll men i nästa vecka kanske. Kanske. 

Jag hörde att astronauterna fick ha med sig en liten privat packning. Jag tror att det är därför jag aldrig blev astronaut. Alla som känner mig att jag har svåra problem med att packa lätt. Saker verkar liksom hoppa ner i väskan av sig själva. I alla fall så hade Christer lyckats packa ganska lätt tyckte jag. Ett par flaggor, lite musik, en frisbee och... hör och häpna... en nål! En nål! Visserligen en nål med Stockholm stads vapen på, men ändå. Kom igen Christer, sabba inte det här nu! Jag menar, är de så petiga att en burk senap måste checkas in, hur fan kan han tro att han kan ta med sig en nål?! Tänk efter lite nu. Det är vakuum och syrgas, det är heltäckande dräkter och noggrannhet. Är inte det sista ljudet man vill höra där uppe ”pffffff......” det vill säga ett pysande ljud. Det sägs att Christers rymdfärd är bra pr för Sverige. Inte om han punkterar rymdstationen, säger jag. Då blir det ett jäbla liv med ryssar hit och jänkare dit, och så börjar kalla kriget om igen. Allt på grund av Christer Fuglesang. Ärligt talat, är det inte bättre att de inte låter honom åka. De kan helt enkelt göra som i Robinson och rösta ut honom ur raketen.