I Huvudet På En Oompa-Loompa

Jag hade tänkt skriva en text om att någon borde avgå. Det var liksom ett tag sen sist, tyckte jag. Men sen löste ju Lars Danielsson det hela. Det kändes bra tycker jag. Det känns liksom inte rätt om det inte avgår någon med jämna mellanrum. 

I Aftonbladet kan man idag läsa om hur en moderatslyna råkat försäga sig. Hon tycker att media fokuserar för mycket på invandrarbarn och att de svenska ”lintottarna” blir bortglömda. Moderatslynan heter Agneta Östman-Wengers och tycker att det är på tok för mycket invandarbarn med konstiga namn i tidningar och tv. Nu, såhär i skolstartstider, har det ju varit en rad reportage om det och Agneta tycker inte alls om att man har ett barn med utländsk bakgrund i förgrunden på en bild. Där vill hon se de små lintottarna eftersom Sverige är ett land där det ”ursprungligen kryllade av dessa”. Jag är inte helt säker men jag tycker nog att det borde heta ”kryllade av dem”. Fan, Folkpartiets språktest kanske inte var en så dum idé ändå... Du kunde vi bli av med Agneta Östman-Wengers och hela kungafamiljen i ett enda svep! 

Moderaterna partisekreterare är tydligen mycket upprörd över Agnets lilla ”statement”. Han tror att hon har ”hål i huvudet”. Jag hoppas att hon snart får det. Dessutom hoppas jag att hennes barnbarn blir mörkhyade.

Watch out all you fejk-lintotts!
Peroxidet kan fräta hål i huvudet!!

Idag kom beslutet vi länge väntat på. Pluto is out! Från och med idag slutar Pluto att räknas som planet. Först trodde jag att de tillämpade principen ”Sist in, först ut” men så var det inte. Nej, anledning var följande: Pluto är inte tillräckligt stor, enligt International Atronomical Union. Så nu måste väl ändå myten om att storleken inte har någon betydelse vara död en gång för alla..

Jag har läst årets bok. ”Den nakna sanningen.” så heter den. Linda Rosings biografi. Linda är idag 32 år så jag antar att det var dags att summera livet. Jag antar att Linda har skrivit den för att ge sin version av alla löpsedlar hon varit upphov till. Och jag antar vidare att hon vill försöka radera ut bilden av henne som en blåst bimbo och ersätta den med bilden av en vuxen och klok kvinna. Jag tycker att det gick sådär.

En sak måste man i alla fall ge Linda. Hon är inte blyg för att dela med sig av detaljer. Lite för generös för min smak. Jag behöver inte få veta att BigBrother-Micke hade för stor penis för henne, eller att det tog två timmar för henne att bli av med oskulden. Men det tycker Linda är viktigt att ha med i sin biografi. Jag läste någonstans att stackars Fadde inte ville läsa boken. Jag förstår honom. Linda delar glatt med sig och berättar om när Fadde fick en mental kollaps och gråtande fick köras till psykakuten. 

Jag tror, efter att ha läst boken, att Linda måste vara något av det naivaste och mest godtrogna som finns. Hela tiden berättar hon, helt ogenerat, om hur hon ”alltid vill vara den kvinna som mannen hon är med vill ha” och hur hon hela tiden stannar kvar hos folk som misshandlar och utnyttjar henne. Vidare skriver hon om hur hon pundat på Stureplan istället för att ta hand om sina barn, men att hon numera förstått att det bara är en falsk verklighet som finns kring Stockholms uteställen. Vilken insikt! 

I slutet av boken berättar Linda om hur hon nu vill bli en förebild för unga tjejer i ett utseendefixerat samhälle. Att hon själv varit en del i att skapa detta samhälle verkar Linda inte riktigt inse. Intrycket av Linda Rosing är att hon verkar ha ett tunnelseende som sträcker sig max en vecka framåt, och att hon är något av det mest naiva och kändiskåta jag någonsin hört talas om. Så bilden av Linda som en blåst blondin försvann inte. Den förstärktes...

Tidningen Hennes gjorde ett rätt intressant test av unga kvinnliga politiker. Dock var inte Linda Rosing med, jag tror faktiskt att hon kunde ha gjort bra ifrån sig för testet handlade om ”vanliga människor” i åldrarna 25-29 år. Testet handlade om hur unga människor lever och spenderar sina pengar på. Utfallet av testet var att politikerna var relativt clueless om hur unga människor lever. Sämst var, inte helt oväntat, representanten för Kristdemokraterna. Minst dåliga var Miljöpartiet och Vänsterpartiet. En fråga väckte min uppmärksamhet speciellt. Den löd: ”Hur mycket per år spenderar 25-29-åringen på skor?” Rätt svar var 2319 kronor. Moderatslynan svarade 8000 kronor...

Idag berättar Aftonbladet att Lillemor Mutka har blivit lurad. I en bantarbluff. Lillemor köpte, hör och häpna, bantarplåster för femhundra riksdaler. Dessa Lipo-slim-plåster trodde Lillemor, på fullt allvar, skulle dra ut två och ett halvt kilo fett från hennes FÖTTER! Ingen vet riktigt vart fettet ska ta vägen men företaget uppmanar sina köpare att väga det på morgonen. 

Lillemor köpte dessutom bantarpiller från samma företag. Lillemor knaprade piller i flera månader utan att gå ner ett enda gram. Surprise! Jag gissar att hon gick upp pillervikten. 

Superplåstren innehåller, enligt Aftonbladet, svamp, eukalyptussav och träsyra. Låter som ett säkert sätt att få fotsvamp tycker jag.

På konsumentverket svarar en jurist att hans chef tycker bantarplåstret är det roligaste hon sett i hela hennes yrkesliv. Jag tycker också att det är roligt. Ännu roligare tycker jag det är att Lillemor skämmer ut sig ännu mer genom att gå ut offentligt med sin dumhet. Men det ska, i ärlighetens namn, sägas att det inte bara är Lillemor som har plåstrat om sina fötter i hopp om att få fettet utsuget. Konsumentverket har fått ta emot tio anmälningar angående plåstret. Jag hade gett vad som helst för att få se dessa tio väga plåster om mornarna.

Helst oskyldig satt jag i min soffa och zappade mellan kanalerna på min tv. Plötsligt var hon bara där. Kristin Kaspersen. Jag avskyr denna människa. Ett überkäckt leende och ormligt mycket energi gör att hon platser på min tio-i-topp på människor som borde utrotas för allmänhetens bästa.

Kristin Kaspersen är ju dotter till Lill-Babs. Lill-Babs detta under av fladdrighet som tycker att hon är Guds gåva till underhållningen. Själv är jag av en annan åsikt. Möjligen är hon en gåva från satan... Jag har börjat misstänka att det egentligen är Lill-Babs som är orsaken till mycket av skiten som finns på tv. Denna folkkära artist har ju knullat runt i artist-Sverige. Hon lyckades till och med få sätta på Lasse Berghagen. Och vips så var ännu ett monster skapat: Malin Berghagen a.k.a. spök-Malin. I sitt spökprogram på seriösa TV4+ berättar hon om hur hon hemsöks av andar. Ja, fick jag chansen att jävlas med någon skulle jag nog också hemsöka henne. 

Spök-Mailn är ju gift med Tommy ”hesrösten” Nilsson. Han är nästan sämre än Tomas Ledin. Och det vill inte säga lite. Med sin moderiktiga frisyr har han förstört ozonlagret för all framtid. 

Så vid närmare eftertanke vore kanske en utrotning av hela Järvsöklanen på sin plats. Jag är så innerligt trött på att se hur de julmyser och är så jävla familjära med varandra att det finns något incestuöst över det hela. Så låt oss bränna Lill-Babs hus, begrava spök-Malin levande, klippa Tommy och låsa in Kristin med Fort Boyards dvärgar!

Det räckte tydligen inte med Jimmy ”dildo” Nordins fylla. Nu har kategorin ”friidrottare som pundar” fyllts på. Den här gången var det Patrik Sjöberg och Sven Nylander.  Jag är inte förvånad. Patrik Sjöberg har väl alltid sett lite pundig ut med sin hästsvans och sitt hängiga ansikte. Dessutom bor han ju i Brasilien. ’Nuf said! När det gäller Sven ”den eviga fyran” Nylander är han tydligen någon slags förespråkare för att hålla sig ifrån droger. Luktar det hycklare?? 

Det kanske är dags för friidrotten att introducera en ny gren. ”Pinsamma pundarryck för misslyckade eller/och avdankade idrottsmän.” Jag hoppas den kan införas redan till OS i Peking 2008 för jag tror att Sverige kan sikta på en mycket hög placering.

Jag saknar Margaretha. Margaretha Öhman, Sveriges första och kanske enda äkta såpabitch. Hon var dotter till grundaren av Öhmans varuhus. Men hon fick inte vara chef för det. Icke då, för hennes pappa ville hellre se snälla och mesiga Karin som den som skulle ta över efter honom. Men ändå… Margaretha. Det var kvinnan med enorma glasögon med guldbågar, som ändå tonade i blått. Hon hatade Karin och höll ständigt på att konspirera bakom hennes rygg.

Margaretha glömde aldrig att stänga av kaffekokaren innan hon gick (eller åkte taxi) till kontoret, hon skulle aldrig få för sig att dricka vin ur tetrapack, hon hade aldrig mensverk, och hon skulle absolut aldrig titta på en serie som Varuhuset. Allt det skulle ha varit under hennes värdighet.

Sen hade vi Ingrid. Ingrid jobbade på damavdelningen. Hon hade örhängen av gigantiska mått och stora plufsiga tröjor med skärp runt midjan. Ingrid var ihop med Conny. Conny höll på och fulade sig lite, dessutom var han redan gift. Men han var ändå snäll på något sätt. Sen hade ju Ingrid båda sina föräldrar i huset. Pappa Bengt var lätt alkoholiserad och pysslade lite på lagret, och mamma Edith skivade skinka i charken. Där, i charken, fanns också Rikard. Rikard var lite tjock, hade tjocka glasögon och var kär i Tina. Fast sen blev ju Tina ihop med Carlos.

När det inte gick så bra med Tina blev Rikard istället kär i Ylva, som hade varit prostituerad. Rikard och Ylva fick barn ihop. Efter ett tag kom fick Carlos fru också vara med i serien, hon öppnade en restaurang i huset tillsammans med Carlos. Sen blev hon kär i Kjell. Kjell hade suttit i fängelse och var kompis med Conny. Han var också polare med Daniel som jobbade på musikavdelningen. Daniel hade varit ihop med Ingrid och var jätteledsen när hon lämnade honom för Conny. Connys son, Martin, var ihop med Karins dotter Sara. Och Saras pappa, Rune, blev senare i serien ihop med Margareta, men det var ju först efter att Karin hade dött i en bilolycka och efter det att Margaretha hade blivit snäll istället för att vara så där trivsamt bitchig som vi hade vant oss vid.

Jag tror inte att någon annan svensk tv-serie har nått upp till de svindlande höjder som Varuhuset gjorde. Allt var, efter denna underbara serie, redan gjort. Allt efter blev bara bleka kopior. 

Kanske är det modet och minnena som gör det, men det känns på något sätt som om inga nutida serier kommer upp i den här klassen. Det ska ju vara frisyrer som förstört ozonlagret, hemska midjekorta kavajer, enorma plastörhängen och massor av blå ögonskugga. Ja, och så Margarethas guldbågade glasögon. Ingenting är sig egentligen likt sedan hon försvann ur tv-rutan.

Länge leve Margareta Öhman!

Idag läser jag i Aftonbladet att det norska metalbandet Mayhem uppträdde med döda djurkadaver på scen när de spelade på årets Hultsfredsfestival. Detta tycker tydligen Aftonbladet är skandalöst. Jag står oförståendee. Jag tycker ofta man ser döda djurkadaver på scen utan detta ramaskri. Senast var det ett i min tv förra veckan när SVT sände från Skansen, men då hade de döpt kadavret. Lill Lindfors kallade de henne...

Linda Rosing, Sveriges nya politikerhora, har fått ett ”Kunskapstest” av Aftonbladet. Det gick väl... sådär...

1.Vem är Sveriges statschef?
Rosings svar: Vet inte, inga kommentarer
Rätt svar: Kungen, hans majestät Carl XVI Gustaf.

2. Vem är finansminister?
Rosings svar: Pär Nuder
Rätt!

3. Vem är biträdande finansminister?
Rosings svar: Bosse Ringholm.
Rätt svar: Sven-Erik Österberg.

4. Hur många ledamöter har Sveriges riksdag?
Rosings svar: Nej, jag vill inte svara nu.
Rätt svar: 349.

5. Vad gör Margot Wallström?
Rosings svar: Jag får återkomma.
Rätt svar: EU-kommissionär (s)

De här frågorna ville Linda Rosing inte svara på:

6. Hur många kommuner finns det i Sverige?
Svar: 290.

7. Vem är riksdagens talman?
Svar: Björn von Sydow.

8. Vilket statsskick har Sverige?
Svar: Monarki.

9. Vad hette Sveriges förre statsminister?
Svar: Ingvar Carlsson.

10. Vad kallas ett förslag från regeringen?
Svar: Proposition.

ETT rätt hade hon. Hon kände till Per Nuder. Förmodligen för att det rimmar på luder.

I gårdagens Expressen kunde man läsa att radioprofilen Lotta Bromé var ”gravid med sin kvinna”. Låt mig tänka... Hmm... Nej, jag tror inte det. Om nu inte Lotta är självbefruktande eller ett unikum inom biologin tror jag faktiskt att hon är gravid med en man. 

Jag vill dessutom ge en eloge till tidningens eminente reporter som, efter att ha fått veta att lesbiska Lotta och hennes flickvän länge funderat på att skaffa barn, ställer frågan:
"- Var det planerat?”

Jag saknar Dallas. Världens bästa såpopera, och dessutom en av få som är värda att på riktigt få kallas såpopera. 

När jag var liten brukade mina föräldrar titta på serien och det var enda gången som jag var lugn och tyst och tittade med dem. Givetvis förstod jag inte ett skit av vad jag såg, men jag var halt klart fascinerad. Sedan, när jag blev äldre och förstod vilken kvalitetsserie det var kom det verkliga intresset. Det var ju den elake JR med jättecowboy-hatten, och den snälle Bobby med jättefrisyren. Det var jättealkoholiserade Sue Ellen och jättemenlösa Pam. Oäktingen Ray som hade fått en liten jordplätt för att hålla sig lugn. Ray var ju gift med Donna och de försökte få barn i säkert fem säsonger. JR var själva definitionen på överjävlig och gjorde hela tiden alla sina jävligheter med ett leende på läpparna. JR och Sue Eller hade ju John Ross, och Bobby och Pam hade den töntige Christopher. Men sen visade det sig att JR hade fulat sig och en vuxen son kom in i slutet av serien. Denne son spelar för övrigt Bobbys brorsson i  en annan serie när Bobby inte är Bobby, utan en byggnadarbetare som är gift med en storbystad blondin.

Det var genom Cliff Barnes dåliga matvanor som jag fick upp ögonen för de små söta kinamatsburkarna, som jag sedan spenderade tjugo år av mitt liv att leta efter. Men jag fann dem!

Men bäst av allt var när Pam en dag hittade Bobby i duschen efter att han varit död i cirka hundra avsnitt. Det var en vändning som jag aldrig såg komma! Lika spännande var ju frågan om vem som sköt JR i slutet av en säsong. Kommer ni ihåg? Det var ju hans svägerska. Som inte hade varit med i serien innan. Oväntat? Mycket! Och jag minns när stackars Miss Ellie fick hjärnsläpp och trodde att hennes avlidne Jock hade återfötts som en ung och snygg trettioårig cowboy. Det var minst sagt påfrestande för stackars Clayton Farlow! 

Nu har jag hört att Dallas ska bli film. Igen. Denna gången med Owen Wilson som Bobby, och J.Lo som Sue Ellen. Behöver jag påpeka att jag är missnöjd?! Helgerån! Katastrof! Vissa saker bör man låta vila i frid. Estonia brukar sägas vara en sådan sak. Dallas är definitivt en sådan sak!

Snart är det friidrotts-EM i Götelaborg. Givetvis hoppas jag att Sverige tar en massa medaljer och att ett par rekord ryker. Fast egentligen tror jag att Sverige, i bästa svenska anda, kommer att vara sämst när det gäller. Det kan ju tyckas vara en tråkig inställning. Och det är det. I alla fall utom i ett. Fallet heter Carolina Klüft. Äckligt käck och obehagligt präktig proklamerar hon att hon ”bara tränar för att det är roligt” och att hon ”fortfarande bara är ett barn som har mycket att lära”. Ja, det skulle väl vara lite folkvett hon borde försöka att trycka in i skallen. Jag är så evinnerligt trött på alla hennes käcka tics när kameran filmar henne. När hon vinner så firar hon inte med champagne, utan hon spelar skitgubbe på sitt hotellrum. Skitirriterande, det är vad hon är!

Tycker ni att jag är elak? Ja, jag vet och jag trivs med det! Klüft, hon behöver någon eller något som plockar ner henne på jorden. Det bästa hon gjort för att liva upp min tillvaro var när hon bröt knäet eller nåt liknande och kastades hals över huvud över ett hinder i ett häcklopp. Som jag skrattade! Jag tror att jag spelade in det från Sportnytt och kollade på det ett otal gånger. 

Jag har läst att hon är förlovad med Sveriges misslyckade Bubka; Patrik Kristiansson. Har han hoppat över tre meter?! Jag vet faktiskt inte. Men han var riktigt rolig när han misslyckats i något mästerskap och i frustration kastade sin väska och storgrät. Då skrattade jag nästan lika mycket som när hans flickvän trillade. Men bara nästan. För jag kan inte hjälpa att tycka lite synd om honom. Undra hur han har det hemma? Vem tror ni diskar i det förhållandet? 

Friidrotts-EM var det ja... Jag hoppas att Kajsa Bergkvist äntligen tar sig över 2,10 och slår världsrekord och att Stefan Holm lyckas (ja, för jag gillar honom sen har var med i På Spåret). Sen är det ju kul om ett par svenskar till lyckas. Men mest, allra mest, hoppas jag på en reprisering av Carolina Klüfts  brutna knä.

Den här sommaren har jag mer eller mindre blivig ofrivilligt förföljd. Av en präktig amerikansk helyllefamilj. Familjen Camden. Jag pratar naturligtvis om tv-programmet Sjunde Himlen. I princip varje dag när jag vill slappa lite och sätter på tv-apparaten är de där. I all sin präktighet.

Pappa är präst, mamma har hand om barnen som i sin uppfostran får lära sig att utomäktenskapligt sex ALLTID leder till
a) graviditet
b) könssjukdomar
c) dålig självkänsla
fan vet om det inte var världssvält också...

Denna högerpolitiska och kristna tv-familj har alltså börjat förfölja mig i mitt annars ganska så omoraliska leverne. Jag tycker faktiskt att det börjar bli smått obehagligt. Jag tycker att de är obehagliga och skrämmande med all sin präktighet och sin goda moral. Jag fixar det inte. Kan jag inte få bli förföljd av familjen Osbourne istället?!

Kan det bli äckligare??

Ni har säkert redan hört det, men jag kan inte låta bli att ta upp det. Allas vår knulla-i-baksätet-på-en-Volvo-och-bli-påkommen-Linda ska bli partiledare. Kan ni tänka er hur det skulle se ut om Sverige skulle skicka Linda Rosing och kungen för att representera landet på ett statsbesök i fjärran östern? Skulle ge ett respektabelt och mycket intellektuellt intryck. Eller inte. 

Min första reaktion var att Linda tyckte det var längesedan hon fick en löpsedel så hon bestämde sig för att göra ett litet utspel. Men nu läste jag idag att hon beställt 203 000 valsedlar. Det tycker jag är intressant. Varför just 203 000? Men det är ju Linda vi talar om. Hon har säkert en smart baktanke...

Partiets namn, Unika Partiet, har Linda faktiskt kommit på. Alldeles själv.
”-Jag har kommit på namnet själv. Alla människor är unika.” säger hon stolt till Expressen. Det är ju i och för sig ett gott tecken. Då kan hon ju faktiskt sätta ihop två ord. Inte illa!

Men vem ska då rösta på Linda? Enligt henne själv är det alla typer av människor. Eller som Linda själv uttrycker sig:
”- Jag är en vanlig människa som gått på socialbidrag, a-kassa och gjort en massa saker. Jag tror att folk kan identifiera sig med mig och märker att jag är ärlig.”
Ja, Linda du kanske är ärlig. Men jag tror faktiskt att folk har svår att identifiera sig med en ”vanlig människa” som knullat i tv, och ringer tidningarna så fort man gjort graviditetstest, aborterat ett kärleksbarn, dumpat sambon för en pokerspelare och dumpat pokerspelaren för sambon. Om Linda är en vanlig människa, då vill jag inte ens veta vad en ovanlig människa är.

Men visst, det skulle kunna bli en oerhört intressant och rolig partiledardebatt i höst. Tänk er själva när Linda raggar på Reinfeldt men får nobben och för att trösta sig hånglar upp Göran Hägglund som gör vad som helst för lite publicitet. Dagen efter ångrar sig Linda och gråter ut i kvällens Agenda. Ja, för fan Linda! Kör så det ryker!!!