I Huvudet På En Oompa-Loompa

Snart är det friidrotts-EM i Götelaborg. Givetvis hoppas jag att Sverige tar en massa medaljer och att ett par rekord ryker. Fast egentligen tror jag att Sverige, i bästa svenska anda, kommer att vara sämst när det gäller. Det kan ju tyckas vara en tråkig inställning. Och det är det. I alla fall utom i ett. Fallet heter Carolina Klüft. Äckligt käck och obehagligt präktig proklamerar hon att hon ”bara tränar för att det är roligt” och att hon ”fortfarande bara är ett barn som har mycket att lära”. Ja, det skulle väl vara lite folkvett hon borde försöka att trycka in i skallen. Jag är så evinnerligt trött på alla hennes käcka tics när kameran filmar henne. När hon vinner så firar hon inte med champagne, utan hon spelar skitgubbe på sitt hotellrum. Skitirriterande, det är vad hon är!

Tycker ni att jag är elak? Ja, jag vet och jag trivs med det! Klüft, hon behöver någon eller något som plockar ner henne på jorden. Det bästa hon gjort för att liva upp min tillvaro var när hon bröt knäet eller nåt liknande och kastades hals över huvud över ett hinder i ett häcklopp. Som jag skrattade! Jag tror att jag spelade in det från Sportnytt och kollade på det ett otal gånger. 

Jag har läst att hon är förlovad med Sveriges misslyckade Bubka; Patrik Kristiansson. Har han hoppat över tre meter?! Jag vet faktiskt inte. Men han var riktigt rolig när han misslyckats i något mästerskap och i frustration kastade sin väska och storgrät. Då skrattade jag nästan lika mycket som när hans flickvän trillade. Men bara nästan. För jag kan inte hjälpa att tycka lite synd om honom. Undra hur han har det hemma? Vem tror ni diskar i det förhållandet? 

Friidrotts-EM var det ja... Jag hoppas att Kajsa Bergkvist äntligen tar sig över 2,10 och slår världsrekord och att Stefan Holm lyckas (ja, för jag gillar honom sen har var med i På Spåret). Sen är det ju kul om ett par svenskar till lyckas. Men mest, allra mest, hoppas jag på en reprisering av Carolina Klüfts  brutna knä.