Barnfria kaféer...
Jag läser i tidningen att Alex Schulman och hans unge känner sig förödmjukade eftersom de blivit nekade att dricka kaffe på ett av Stockholms caféer. Anledningen till nekandet var att ägaren tänkte på sina andra gäster. Gäster som kanske inte uppskattar skrikande barn och uppsvullna bröst som lassas upp på bordet för att amma skrikande barn. Jag har full förståelse för ägaren. Och det har faktiskt inte något med att göra att jag gillar eller inte gillar barn i allmänhet. Men vad i hela världen får ett barn ut av att sitta med en mamma eller pappa som häver i sig kaffe på ett café? Och vad får resten av caféets gäster ut av att behöva utstå barnskrik då de vill njuta av en fika i lugn och ro? Jag tror svaret på båda frågorna är ”inte ett skit”.
Men nu är alltså Alex förödmjukad. Och han har en stilla undran. ”Var det så här de svarta kände sig?” Jag ska villigt erkänna att jag inte vet exakt hur de svarta kände sig när de såg skyltarna som sade ”Whites only!”. Men jag har mycket svårt att se någon likhet mellan en rasism och segregation i förra seklets Amerika och en vit övremedelklassmans ”förödmjukelse” för att han inte får dricka en latte på ett av Stockholms innecaféer.
"Är det några människor som är förtjänta av att sitta ner en stund med en kopp kaffe är det väl alla mödrar som kämpar under mammaledigheten..." Nej. Vem har tvingat dem att skaffa barn och vara mammalediga? Har de valt att ha ungar får de väl för fan ta hand om dem istället för att sörpla kaffe på nåt innerstadsfik...
Konsten att förödmjuka de förödmjukade...
Jag får hela tiden bilden av att han är en riktig gnäll-pelle den där Schulman. Kan han inte ta sina barn på en pickning i en kohagen och lära dem klättra i träd!? de kan de ha mera nytta av! Överlevnadskunskaper när de som vuxna kommer bli jagade av arga caféägare!