I Huvudet På En Oompa-Loompa

Ikväll försökte jag se på CSI. Inte någon större bedrift kan tyckas. Och det var det sannerligen inte eftersom jag misslyckades. Anledning stavas Brolle. Jag trodde i min enfald att den mannen var död och begraven. Men icke då. För att tag sen dök han tydligen upp igen i nån jävla kör-program. Han stod framför en massa folk och vevade med armarna medan de sjöng som om deras liv hängde på det. Eller, det hoppas jag ju att de inte gjorde. Eftersom de inte vann. Och jag skulle då aldrig vilja antyda att Brolle skulle slakta sin Körslaget-kör.

När han lekta Kjell Lönnå kunde jag ju ändå på ett smidigt sätt välja bort honom. Men nu stod han plötsligt i min tv. Och gjorde våld på David Bowie’s Fashion. Och jag såg smärtsamt på hur han åmade sig förföriskt, slickade sig om munnen och fulbordade våldtäkten. För något annat kan man knappast benämna Brolles variant av Fashion. Det var obehagligt och absurt att se på. Och efteråt ville jag duscha.

För att slippa se helvetet bytte jag kanal så fort en paus antyddes. Detta fick givetvis till följd att jag missade halva CSI. När jag kom ihåg att zappa tillbaka hade jag missat för mycket för att ens försöka engagera mig i vem som sköt vem och varför. Och än mindre i vem på CSI som låg med vem. Fast det kanske man inte kan skylla Brolle för? Fast fan vet… han kanske har gått bärsärkagång över hela CSI-labbets personal.