I Huvudet På En Oompa-Loompa

Man kunde tro att det var väckelsemöte. Men det var spinning.

Jag har, för första gången någonsin, deltagit i ett spinningpass. Jag är mycket skeptisk till om det verkligen är något för mig. Det hela ägde rum i ett pyttelitet rum där någon tryckt in så många spinningcyklar som de kunnat få in. Rummet fylldes snabbt av mer eller mindre hurtiga människor som var peppade inför dagens träningspass. Och så jag då. Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva det. Men det hela hade starka drag av en religiös masspsykos. Ledaren ropade käcka saker och de tillbedjande trampade som om deras liv hängde på det. Dessutom skedde det hela i koder. Det var "cykla på en etta" och "en femma" som gällde. Själv trampade jag på för fullt utan att riktigt förstå vad de andra pysslade med. En gång ropade böneutroparen att vi kom till en stark uppförsbacke. Min första impuls var att kliva av cykeln och leda den uppför backen. Jag antar att det var tur att jag stod emot impulsen...

Dessutom hade jag (o)turen att hamna bredvid en dam i sina bästa år och som var en riktig uppviglare bland psykosen. Hon bistod mig, mot min vilja, med små kontroller så att jag gjorde rätt och hojtade små tips till mig. Jag ville omedelbart dräpa henne men lyckades även stå emot denna impuls.

Summa summarum är att jag har känslan av att jag har slängt ett och ett halvt lax rakt ner i sjön. För det här med masspsykoser på cykel känns verkligen inte som min grej.