Kan nån, kan jag
Jag har länge gått hos min lokala Ica-handlare och spanat på en burk innehållandes Marshmallow-fluff. Idag gjorde jag slag i saken och köpte en burk. Eftersom jag kände mig lite huslig fick jag för mig att följa receptet som fanns på burkens baksida. "Never fail fudge".
"Never fail fudge". Bullshit! Det var inte det minsta svårt att fail:a. För det första var jag tvungen att räkna om de jävla amerikanska måttenheter som receptet var angivet i. Sedan skulle jag försöka få ut fluff-helvetet ur burken. Det satt som berget. Efter att ha fått ut större delen i en kastrull och en relativt anskrämlig mängd på mig själv skulle så fluffet koka ihop med en massa andra saker. Det kokade inte så jag höjde värmen. Det kokade fortfarande inte, så jag höjde värmen. Då brände skiten fast i botten. Fy satan vad det brände! När det kokat i fem minuter och klarade kulprovet (som burkens baksida sa) hällde jag i choklad och rörde runt. Då satte sig skiten och blev stenhårt. Sen skulle man, enligt burkhelvetets baksida, hälla upp smeten. Jag slevade upp den relativt fasta massa som fanns i kastrullen, samtidigt som jag, så gott jag kunde, försökte undvika att få med det brända helvetet i botten av kastrullen. Sen skulle fudgen kallna. När det gjorde det smakade jag på den. Det smakar som socker och man kan fortfarande känna sockerkristallerna knastra mellan tänderna.
Sen skulle ju kastrullhelvetet diskas. Det var roligt. Fastbrännt socker som stelnat fast det var varmt, på grund av att man haft i nåt jävla fluffhelvete. Tallyhoo!
"Never fail fudge". Jo, jag tackar jag.... Nästa gång köper jag sega gubbar på Coop istället.
Fluffet i sig var dock helt okej. Och jättesött!
"Never fail fudge". Bullshit! Det var inte det minsta svårt att fail:a. För det första var jag tvungen att räkna om de jävla amerikanska måttenheter som receptet var angivet i. Sedan skulle jag försöka få ut fluff-helvetet ur burken. Det satt som berget. Efter att ha fått ut större delen i en kastrull och en relativt anskrämlig mängd på mig själv skulle så fluffet koka ihop med en massa andra saker. Det kokade inte så jag höjde värmen. Det kokade fortfarande inte, så jag höjde värmen. Då brände skiten fast i botten. Fy satan vad det brände! När det kokat i fem minuter och klarade kulprovet (som burkens baksida sa) hällde jag i choklad och rörde runt. Då satte sig skiten och blev stenhårt. Sen skulle man, enligt burkhelvetets baksida, hälla upp smeten. Jag slevade upp den relativt fasta massa som fanns i kastrullen, samtidigt som jag, så gott jag kunde, försökte undvika att få med det brända helvetet i botten av kastrullen. Sen skulle fudgen kallna. När det gjorde det smakade jag på den. Det smakar som socker och man kan fortfarande känna sockerkristallerna knastra mellan tänderna.
Sen skulle ju kastrullhelvetet diskas. Det var roligt. Fastbrännt socker som stelnat fast det var varmt, på grund av att man haft i nåt jävla fluffhelvete. Tallyhoo!
"Never fail fudge". Jo, jag tackar jag.... Nästa gång köper jag sega gubbar på Coop istället.
Fluffet i sig var dock helt okej. Och jättesött!
Kommentarer
Postat av: E
Har saknat din blogg. Läser alltid. (;
Postat av: Wandus
Påminner mig om ett par katastrofala pizzabakarkvällar jag haft. En gång var jag tvungen att slänga ut brinnande pizzor genom ett fönster (grannen tittade förvånat på när det kom brinnande pizzor seglande genom luften) och en annan gång satte jag mig i en nybakad pizza och brände sönder ett par byxor och ett par skinkor med skållhet smält ost... men visst är det kul att baka...
Trackback