Here we go! Again...
Och så var vi varvet runt. Igen.
Nyförälskade-Nu gifter vi oss-Vi ska ha barn-Jag aborterade vårt barn-Det är slut-Jag ska klara mig själv-Inga fler utvik-Inga fler plastikoperationer-Ingen tar mig på allvar--Jag är beroende av plastikoperationer-Utvik-Vi kan inte leva utan varandra-Nyförälskade.
Känner ni igen det? Jag syftar naturligtvis på Linda Rosing och hennes Fadde. Nu är det tydligen slut. Igen.
Det roliga är att kvällspressen visste om det innan Fadde. Han satt ju häktad. Då passade Linda på att skriva kontrakt med ett porrföretag, flytta utomlands. Ja, och så dumpa Fadde då. Igen.
Så nu ska Linda lära sig strippa, spela in porrfilm som ska säljas till mobiltelefoner och vara med i spanska BigBrother. Det går säkert jättebra. I alla fall att visa sig naken. Det har hon ju gjort förut liksom. Men spanska BigBrother vet i fan. Det funkar om man kan knulla sig till vinsten. Värre blir det om hon måste kommunicera verbalt med några av de andra deltagarna. Vi minns väl alla Lindas engelska uttal i hennes stora hit "Summer Love"? Eller som Linda sjöng "samer lav"... Men ärligt talat så hoppas jag att Linda lyckas det här gången. Så att hon håller sig i Spanien. Då slipper vi kanske få veta nästa gång hon funnit "mannen i sitt liv". För femtioelfte gången.
Inte hann de gifta sig den här gången heller...
Men nästa gång kanske!
Vattenattack!
Inget konstigt såhär långt, tycker jag. Det konstiga är Reinfeldts och Säpos reaktion. Reinfeldt surade till och tyckte inte att det var roligt. Säpo valde att polisanmäla händelsen. Kom igen! Det var vatten! Vad är det för farligt med det? Den som gjorde något fel var väl i sådana fall Säpo som inte skyddade statsministern. Mot vattenattacken. Herregud, politikerna är ju valda för att representera folket. De ska ju vara som oss. Men det är nu uppenbart att det inte är det. De tål ju för fan inte ens vatten...
Undra om han krympte något...
För övrigt rekomenderar jag alla att kolla in serien som SVT efterapar med ovan nämda skämt: "Balls of Steel". Något av det roligaste jag vet.
Magdalena Ribbing
Magdalena Ribbing. Kvinnan som står för stil och elegans à la 1700-tal. Hon har sin egna korrekta lilla frågespalt på DN.se där man kan fråga om vett och etikett, och så svarar Magdalena. Jag har alltid tyckt att Magdalena Ribbing borde förpassas till 1700-talet. Alternativt Skansens museum. Men nu omvärderar jag. På sistone verkar nämligen Magdalena Ribbing ha tröttnat på den svenska pöbelns dumma och ociviliserade frågor.
Jag ska ge några exempel på vad jag menar.
Fråga: Är det accepterat att höra av sig i förväg och lämna önskemål om bordsplaceringen så att man slipper alltför tråkiga fester?
Svar: Bevare mig väl! Skulle gästerna höra av sig till inbjudaren och säga vilka de vill ha till bordet för att "slippa alltför tråkiga fester?" Kanske skulle gästerna föreslå maten också? Så att de vet att de gillar det som bjuds? Sådana gäster kanske skulle stanna hemma, då riskerar de ju inte "alltför tråkiga fester". Är man bjuden på en tillställning så är man gäst och lägger sig inte i ett enda dugg hur inbjudaren ordnar sitt kalas. Är man orolig för att ens egen fantastiskt intressanta person inte skulle komma helt till sin rätt i sammanhanget så har man sin frihet att tacka nej. Det är inte fel att inte gå på en fest. Däremot är det totalt fel att ha sådana pretentioner som märks i din fråga - ursäkta att jag är ovänlig, men jag kommer tråkigt nog inte på något vänligt sätt att förklara varför det är så fel med det du föreslår.
Fråga: Hur agerar man lämpligast om man under en formell middag råkat få sås i polisongerna?
Svar: Man avstår från att gå på sådana middagar där risk finns för att det som serveras slängs omkring av övriga. Själv kan man svårligen äta på ett sådant sätt att sås hamnar i ens egna polisonger. Därtill skulle krävas ett så genomuselt bordsskick att en formell middag knappast är aktuell.
Förstår ni vad jag menar? Världens mest korrekta dam har lessnat ihop på dumma frågor och idiotiska människor som inte känner till de civiliserade koderna. Resultat: Magda goes sarkastisk. And I love it. Go Magda!!!
Det bor en liten sarkastisk kärring i oss alla...
Bortkastat biobesök
I helgen var jag och E på bio för första gången på evigheter. Jag gillar bio. Men inte alltid filmerna. Den här gången var det E som hade valt film. Vi såg Spider-Man 3.
Egentligen kan jag sluta att berätta här. För det säger sig självt att det inte var någon hit direkt. Jag menar Spider-Man. Och dessutom tredje filmen om honom. Men jag måste älta det hela lite.
För det första. Varför heter det Spider-Man på svenska? Varför kallas han inte, som han gjorde förr, Spindelmannen? Det tycker jag hade gett filmen lite charm i alla fall. Eller ännu bättre, Spindelpojken. För Tobey Maguire må vara trettio, men ser inte ut att vara mer än en brådmogen femtonåring. Sen vara det alla jävla onda fienden som han skulle bekämpa. Det var barndomsvännen som blivit ond (hej kopia på Lex Luthor), det var en man av sand vars dotter var dödssjuk. Och trots att hon hade varit sjuk i flera år var det tydligen jätteviktigt att hon fick pengar nu. Ja, jag vet inte... Sen var det någon svart rymdgegga som gjorde folk onda. Ni hör ju själva hur det låter... Och som grädde på moset hade vi Kirsten Dunst som den sårade flickvännen som fick sparken från Broadway. Ärligt talat var det mest skit. Och det var lång skit. Över två timmar av skit.
Hade jag varit Spindelpojken hade jag dumpat Kirsten Dunst på ett kick. Sen hade jag byggt mig en hängmatta av mitt nät någonstans på en tropisk ö och legat där och dinglat med benen resten av livet.
I see dead people...
Jag satt och intog en "Du är vad du äter"-riktig måltid på Burger King när en kändis passerade utanför. Eller, kändis och kändis. Men ett ansikte som jag kände igen från tv i alla fall. Från SVT's nyheter närmare bestämt. Det som fick mig att nästan sätta läsken i halsen var att jag trodde att hon var död. Och nu gick hon utanför Buger King. Livs levande. Efter att ha funderat ett tag kom jag på att det inte var hon jag sett som var död, (smart va?) utan en annan nyhetsuppläsare. Vid närmare eftertanke kanske det inte ens var hon som jag såg. Det kanske bara var någon som var lite lik henne...
Det här är Ann-Britt Ryd Pettersson. Hon lever.
Det här är Ulla-Carin Lindqvist. Hon är död.
Förbud mot slöjor
Danks Folkepartis medlemmar förnekar sig inte. Den här gången är det Pia Kjaersgaard som vill införa ett totalförbud mot slöjor. Jag har själv inget problem med slöjor men tycker att Pia kan ha hittat ett uns av en bra idé. Det finns nämligen vissa huvudbonader som stör mig. De är provocerande och anskrämliga och skickar signaler som jag hatar. Så jag säger såhär Pia, skit i slöjorna. Förbjud truckerkepsen!!!
Bort, bort, bort!!!
Inget vatten på elva timmar... "Oj, oj, oj..."
Som en gammal kollega skulle ha sagt: "Oj, oj, oj!!!" För nu är det tydligen oj, oj oj igen. Den här gången gäller det de gamla som det är synd om. Igen. Expressen skriver om en stackars tant som bröt armen och åkte till akuten. Där fick hon vara i elva timmar. Men tro inte att det är den långa väntetiden som är oj, oj, oj. Nej, det är att hon var utan vatten i elva timmar.
Ärligt talat, kom igen nu! Är det så jävla farligt? Hon var ju för fan på akuten. Skulle hon ha fått vätskebrist, var kan det vara bättre att vara än på just akuten? Men nu är det som sagt oj, oj, oj för att ingen erbjöd kärringen lite vatten eller mat. Jag vet inte, hon hade ju brutit armen. Om hon nu var så jävla törstig kunde hon väl ha druckit lite på toaletten som alla andra får göra. Eller om hon var så skröplig att hon inte kunde masa sig till den offentliga toaletten kunde hon kanske ha bett någon i personalen om ett glas vatten. Det är ju för fan ett sjukhus, inte en lyxrestaurang! Det är Norrlands universitetssjukhus, inte Hilton Hotell med 24 timmars roomservice.
Dessutom, varför är det bara synd om henne. Jag ger mig fan på att det fanns fler som inte erbjöds vatten eller mat, och som dessutom väntade längre. Pensionärer har ju en tendens att tränga sig i köer så fort de kommer åt. Men ringer de till Expressen och gnäller? Jag tycker att tanten gott kunde sitta där utan vatten om hon inte ens iddes fråga om nåt att dricka. Och vad klagar hon för, hon överlevde ju och fick en story att berätta...
Dagen efter Eurovision Song Contest 2007
Idag är det dagen efter, och som sig bör gör sig baksmällan påmind. Den här gången handlar det inte om smärtan av alkoholintag, utan av en artondeplats. The Ark, Sveriges glamband nummer ett, på en artonde plats. Det är bara att inse, the Ark lyckades inte sticka ut. Det var lätt när konkurrensen hette Tommy Nilsson. Desto svårare var det att framstå som extrem när motståndet var en galen transa iklädd ugnsfolie som skrek "Tanzen!!!".
Och dessutom är ju Eurovision ett offer, precis som Sverige. För alla öststatsländer håller ihop och röstar bara på varandra. När de nordiska länderna röstade gav de i alla fall lite normala poäng. Och det kändes inte det minsta nepotismiskt när Danmark ropade "Heja Sverige!". Det är fusk och skit alltihop, ungefär så står det i kvällspressen. Öst håller ihop och väst har inte en chans. Jag tror att det till stor del handlar om illa dold avundsjuka. Vilka är öststaterna liksom? De ska inte tro att de kan komma här och ta vår tävling ifrån oss. Det är möjligt att Eurovision handlar om dålig smak. Men det är VÅR dåliga smak! Då ska de inte tro att de kan komma här och rösta på sina egna slaviska skitbidrag!
Jag ska dock vara ärlig och erkänna att jag tyckte at rätt låt faktiskt vann. Mina favoriter var Serbien, Ryssland och Vitryssland. Att få in två av tre på topp-tre-listan tycker jag är mycket bra. Jag älskar slaviska ballader och tafflig engelska på öststatsvis. Jag menar, det är underbart när Vitryssland rimmar "I never wanna lose this feeling" med "I'm able and I'm wiiiiling" gråter jag nästan av den underbara öststatsengelskan.
Och för er som fortfarande hatar Östeuropa säger jag bara: Låt dem ha gårdagen. Låt dem fira sin seger. För, som Magnus Uggla påpekade, imorgon är det de som kommer hem till er och städer era toaletter och bygger era gillesstugor medan ni sörplar kaffe och äter Wienerbröd. Igår var det deras kväll. Kan vi inte bjuda dem på det?
************
För övrigt skrek jag av lycka när det visade sig att det var Linda Martin som lämnade Irlands röster. Men var hon inte lite stram i ansiktet? Jag antar att Botox är Lindas "drug of choise"...
i?!
Hälsningar,
iOompa-Loompa
Ty Pennington pundar på
I dagens Aftonblad står det att snickaren Ty Pennington har åkt fast för rattfylla i Los Angeles. Tydligen hade han både alkohol och droger i blodet. För att förtydliga så är Ty den sjukliga skrikiga och käcka snickaren i Extreme Makeover: Home Edition. Ärligt talat, är det någon som är förvånad över att Ty var kemiskt påverkad. Som han har sprungit omkring och gapat i megafoner. Det har varit outhärdligt att se programmet på grund av Ty. Som jag såg det var det antingen kemisk entusiasm eller så var Ty ett damp-barn. Eller ptja, i Ty's fall kanske båda faktorer har spelat in...
GOOODMOOORNING PUNDAR-TYYYYYY!!!!!
Bankok Hilton...
... eller inte riktigt, men nästan. Paris Hilton har nämligen dömts till fängelse och ska sitta av det 45 dagar långa straffet. In i fängelset, utan att inkassera fyra tusen genom att passera "Gå". Jag antar att "simple life" kommer att få en ny innebörd för Paris. Enligt säkra källor (läs: Aftonbladet) kommer hon att påbörja sitt straff den femte juni. Jag antar att sommaren kommer att se annorlunda ut än mot vad hon är van vid. Men fängelse verkar ändå rätt soft. I alla fall jämfört med den helveteshåla jag ska på återbesök till i sommar. Tydligen får man ju pengar för att sitta i fängelse, det låter lockande. Dessutom får man ju mat och husrum av staten, och hur mycket kan man bränna på kåken liksom? Fan, jag kanske borde ta och göra en "Paris" så jag slipper sommarjobba i år...
För Paris skull hoppas jag att sommarens modefärg är orange...