Vad sa du???
Lördagskvällen tillbringades på ett av stadens uteställen. Med facit i hand var det inte så smart. Allt högt ljud verkar nämligen ha satt vattnet i mitt öra i gungning så nu ringer det och susar för fullt. Hela tiden. Jag vet att jag låter som en gammal kärring, men det skiter jag i!
Så idag var det att stiga upp med tuppen och ringa vårdcentralen. I den här staden är det så fiffigt att man inte får prata med någon när man ringer efter vård. Istället får man knappa in sitt telefonnummer och sedan blir man uppringd efter cirka en och en halv timma. Då får man veta att man kan få en tid i morgon bitti. Tallyhoo!
Idag ska jag på seminarium i skolan. Terminens första, och alla kommer att vilja visa sig smarta och göra ett gott intryck. Jag har en känsla av att jag kommer att göra succé. Som paria. Jag kommer för det första inte att höra vad någon annan säger och för att höra mig själv kommer jag att gapa för full hals. Jag kanske ska ta till M’s knep och helt sonika be de andra hålla tyst för att kunna höra vad jag säger...
Jag trodde att vi var överens om att ovan nämnda incident var totalt okaraktäristisk för mig och därför skulle få falla i total glömska! Dessutom riskerar resten av terminen att bli lite obehaglig och konstlad, tro mig.. Vad det gäller vatten i örat så är det helt rätt åt dig, lyxmänniska, som åker på spa bara sådär. Och jag är inte bitter, bara jäkligt avundsjuk.