Om bantning och förtidig död
Det slog mig just att varenda kvällstidning med aktning med jämna mellanrum har en ny bantningskur på löpsedeln. Eftersom det här är en blogg och dessutom saknar aktning så skiter jag helt enkelt i att banta. Jag har gjort en del halvhjärtade försök. Alla har hållit i ungefär två dagar. Sen drabbas jag alltid av sockersug, McDonals-sug, läsk-sug eller PMS. Är det inte det ena så är det alltid det andra.
Men eftersom jag ändå vill följa modet något sånär så kommer här en kort antibantnings-special. Det hela bygger på vad man ska äta om man ger fullständigt fan i att vara smärt och snygg inför den stundande ”Beach 2007” (eller om man helt enkelt har dålig karaktär). Jag skulle också kunna säga att det bygger på vad jag ätit idag, men det säger jag inte...
Frukost: Inte ett skit.
Mellanmål: Korv med bröd från en av stadens korvvagnar.
Lunch: Karins lasagne från Dafgårds.
Mellanmål: Några bitar godis.
Kvällsmat: Resten av godispåsen.
Undra just vad ”Du är vad du äter”-tanten skulle säga om mig. Att jag kommer att dö i förtid. Det vet jag redan. I dagens Aftonblad stod det att bittra och cyniska människor dör tidigare än människor med en positiv livssyn. Det är rätt åt dem tycker jag. Då kan de gå här på jorden gamla och skrynkliga medan jag och mina cyniska vänner sitter i himlen och dricker öl och pissar på dem!
Jag vill också sitta i himlen och dricka öl! Jag tror att jag skippar hela grejen med stegmätare och svullar lite naturchips istället..
Att bryta med sina dåliga matvanor och börja äta lite sundare har inte med fåfänga att göra.
Själv är jag fyllda sextioåtta och har med hjälp av "Du är vad du äter" programmen med Anna Skipper och Gilian McKeith (den engelska motsvarigheten) lagt om livsstil och förbättrat mitt kosthåll. INTE FÖR ATT BLI UNG OCH VACKER (dom åren är sedan länge förbi) UTAN FÖR ATT BLI GAMMAL.
Jag tror inte att jag kan lägga några år till livet, min livslängd bestämmer "Vår Herre". Däremot kan jag kanske lägga lite mera liv till åren.
Jag är dock inte "syndfri". Har svårt att avstå från den lilla kaffetåren, morgon och eftermiddag och ska erkännas, det förekommer nog en liten kopp på kvällskvisten framför TV också, något som både Anna Skipper och hennes engelska kollega Gilian McKeith säkert skulle säga ett och annat om.
Vad godissuget beträffar brukar jag tillåta mig en "röd dag" varje vecka, lördagen då jag brukar snaska lite extra.