I Huvudet På En Oompa-Loompa

Just nu ser jag på ”Så ska det låta”. Fråga mig inte varför. I alla fall så är Anna Book en av deltagarna. Denna kvinna är för mig ett stort mysterium. Vad är grejen liksom? Och vem gillar, i ärlighetens namn, Anna Book?!

När jag ser Anna Book på tv ser jag först och främst en elefant med gigantiska bröst. Det är ingen vacker syn. Dessutom sjunger hon inte särskilt bra. Alls. Det är småfalskt och texten fipplar hon bort. För att inte tala om allt wailande. Det gör ont i mina trumhinnor. Och då har jag inte ens nämnt det faktum att hon verkar tro att hon är Guds gåva till mannen, den perfekta kvinnan. Det är åmande hit och plutande dit. Det ser ut som om när vinden försöker blåsa omkull ett tält. 

Jag tyckte det var bra när hon sjöng ”ABC” i Melodifestivalen 1986. Sen tyckte jag att det var skönt att hon försvann från det offentliga rummet. Jag förbannar den jävel som tog med henne i ”Let’s Dance”! Jag ska erkänna att jag inte såg henne dansa. Jag såg en inre bild av henne dansandes och det räckte. Mer än väl. 

Hon verkar dessutom vara totalt humorbefriad. Okej, med humor avser jag ironi. Men det är faktiskt den bästa formen av humor. Ironi är något som Anna Book inte alls behärskar. Mentalt verkar det som om hon stannat i utvecklingen sedan hon var sjutton år och var med i Solstollarna. Varför kunde hon då inte också fått dö tillsammans med Ulla-Bella??

Som ett cirkustält...