Som jag väntat!
Imorgon kväll är det dags. Ett år av väntan är äntligen över. Det är åter dags för finkulturen att ta plats i televisionen. Med andra ord, det är dags för Melodifestivalen!
Jag har väntat och längtat. Nu äntligen är det dags. Det ska dock erkännas att morgondagens startfält kunde ha sett aningen intressantare ut. Det är ganska många artister på dekis som ska försöka få liv i sina dalande karriärer genom en comeback. Det är en fetare Anna Book, en skrynkligare Tommy Nilsson, en ännu mer botoxad Andreas Lundstedt och en äldre Stefan Andersson. Och då har jag inte ens nämnt Uno Svenningsson och Irma Schultz... Dessutom hörde jag, till min besvikelse, att Creamm inte ska vara med Addis Blck Widdow. Sorg. Men ändå. Det är Melodifestival! Jag tror faktiskt inte att något kan få mig att inte känna mig gladare då. Melodifestivalen är som Prozac för mig. Mitt eget lilla glädjepiller som jag behöver såhär på våren.
Jag vill passa på att tipsa alla om att redan ikväll klockan nio så kan ni insupa lite finkultur. Då spelas nämligen låtarna upp för första gången. Så dra på radion klockan nio för nu väntar många långa och underbara veckor, eller som Carola skulle ha sagt: en eeevigheeet, av schlager!
------------
För övrigt såg jag igår Martin Scorsese’s the Departed. Den var mycket bra. Fram till sista kvarten. Snacka om nödlösning för att få till ett slut...
Jaa! Hurra! Melodifestival! Längtar längtar...