I Huvudet På En Oompa-Loompa

Det är tydligen problem med Swedbanks hemsida. Kunderna kan inte komma åt sina konton. Katastrof, och kunderna rasar. På sista tiden har det varit oerhört populärt att just rasa. Jag vill också rasa. Mot alla idioter i det här landet. Framför allt vill jag idag rasa mot Daniel Molin. På Expressens hemsida berättar han att han riskerar att få körförbud på sin bil om han inte betalar fordonsskatten i morgon. ”Att banken fungerar är det minsta man kan begära” säger Daniel. Banken fungerar Daniel, det är deras hemsida som ligger nere. Och varför, varför, kan inte folk vara ute i god tid med saker och ting? Varför måste allt göras i sista minuten?! Om Daniel nu visste att han var tvungen att betala in skatten för att inte få körförbud, varför betalade han inte in den för ett par dagar sedan? Nej du Daniel, skyll dig själv och sluta gnäll!

Jag tycker Daniel kan behöva en promenad eller två...

Det är spännande med nya ord. Melodifestivalen brukar vara ett gott forum för skapande av nya ord. Nackenchock. Behöver jag säga mer? Årets nya ord är ”onanidans”. Det är After Dark som, enligt Expressen, bjuder upp till denna nya dans. Jag måste erkänna att jag är mer än lovligt nyfiken på hur det kommer att se ut.

Tydligen har Christer Lindarw valt att ha ett antal tv-personligheter med i bakgrunden på bildskärmar. Han valde bort att ha dem på scen och prioriterade folk som kunde sjunga. Det tycker jag är lite konstigt. I år verkar ju falsksång nästa vara ett kriterium för att få deltaga. Addis Black Widdow, Marie Lindberg och Cosmo4. Behöver jag säga mer?

Det brukar ju tjatas om att ”rätt låt måste vinna”. Enligt mig var det allt för länge sedan rätt låt vann. Ibland har rätt låt inte ens varit med i tävlingen. Självklart vill jag att Sverige skickar den bästa låten. Och självklart drömmer jag om att Sverige tar hem hela tävlingen i Helsingfors den tolfte maj. Men jag måste säga att det onekligen vore intressant att se hur Europa tar emot en svensk transa som sjunger om att runka...

Förändringens tid är här! I år eftersöks nämligen Fröken Sverige på Arbetsförmedlingens hemsida. De vill hitta den unga kvinna som har ”den bäst lämpade personligheten att representera Sverige, alla andra unga kvinnor i landet och sig själv”. Jag antar att de då letar efter någon som har dåligt självförtroende, en negativ kroppsfixering och tunt stripigt hår...

För att försäkra sig om att få in lämpliga sökanden har anordnarna för tävlingen skapat ett ”vetenskapligt självskattningstest”. Jag antar att det är lika vetenskapligt som att spå i kaffesump. 

Anledningen till att den nya Fröken Sverige eftersöks på Arbetsförmedlingen är enligt marknadschefen att man vill hitta fler äldre och akademiskt utbildade tjejer. Ja, sitter man på en tvåhundra högskolepoäng i nationalekonomi eller statsvetenskap så inser man nog vilken chans det här är. Det är också lite kul att de söker efter Fröken Sverige på Arbetsförmedlingen. Det betyder att de antar att den kvinna som bäst representerar Sverige just nu går och slår dank.

Hjälp! Idag skriver Aftonbladet att asteroiden Apophis kan krocka med jorden den 13 april  2036. Visserligen är risken bara en på 45 000. Men ändå. För att förhindra en kollision planerar Nasa att, i bästa Bruce Willis-anda, låta några astronauter putta lite på asteroiden. Jag visste väl att det var något lurt när de sa att Christer Fuglesang hade en god chans att få åka upp i rymden igen...

Bildtext

Igår såg jag reprisen av Insider på TV3. Det hela handlade om folk som lurar godtrogna idioter på pengar genom att påstå att det kan se in i framtiden.  Det hela var upplagt så att jag som tittare skulle bli moraliskt upprörd. Den känslan infann sig aldrig riktigt hos mig. Jag tycker inte att folk ska kunna få vara hur jävla blåsta som helst och komma undan med det. 

Det handlade om tanter som spår i tarot-kort via telefon. Ni vet, det är medelålderstanter med håret åt alla håll och iklädda batikkläder. Finns det verkligen någon som tror att de kan förutsäga framtiden med hjälp av en kortlek och en telefonlina? Då kanske det behöver en sjuhelsikes telefonräkning för att vakna upp. 

Sedan handlade det om en slags healare. Han såg små fläckar på folk och sa att de hade cancer som bara han kunde bota. Till exempel hade han lurat av en virrig kärring närmare tvåhundra tusen kronor. Det var pengar som han fått henne att låna hos CityBank. Vad hände med att själv ifrågasätta saker och ting? Men, nej, om min healare säger att jag ska låna på CityBank så är det tydligen bäst att göra det. Annars kommer jag att dö i cancer. Eller nåt. 

Visst kan jag förstå at folk hamnar i kriser och mår dåligt. De flesta av oss har förmodligen någon gång haft ångest och varit allmänt vilsna i livet. Men vi ringer inte medium och tror att de kan säga vad som händer i framtiden. Dessutom är det väl så att om framtiden låter sig förutses så är det redan bestämd, och då kvittar det vad vi vill... Jag kan inte låta bli att fråga mig om det är okej att vara hur dum som helst. Jag tycker inte det. De kan gott få punga ut ett par rejäla slantar så kanske de lär sig en läxa. 

Om det är okej att vara totalpuckade så kommer Sverige snart att bli ett nytt USA där allt, och då menar jag allt, förses med små varningslappar. Du kan bränna dig på kaffet, drick inte bilens bensin och för allt i världen du kan skära dig på knivar! Vill vi ha det så? Vill vi bli ett land av lallande idioter som måste övervakas och skyddas från oss själva? Jag tycker att de lättlurade människorna kan se det hela som en läroprocess. Snart kommer snålheten att ta överhanden och de inser att de måste växa upp och ta ansvar för sitt liv. Under tiden kan de väl se det hela som en slags skatt på dumhet...

Finns det någon rationell människa som tror att den här mannen kan bota cancer?!

Helgens Melodifestival bekräftade det jag redan anat länge. Sveriges trettonåringar har ingen känsla för bra musik. Alls. Sorglig nog är de alla utrustade med egna mobiltelefoner. Jag misstänker att deras föräldrar kommer att sätta i vrångstrupen när telefonräkningen kommer. Varför, undrar jag. Varför förstår sig inte dagens ungdom på finkultur? Varför har de egna mobiltelefoner? Och varför, varför, tycker de om de där jävla Idol-människorna?!

Nu är frågan om sexköp för funktionshindrare åter på tapeten. Det är författaren Sören Olsson som skrivit en insändare och vill ha en diskussion i ämnet. De som är för hjälp med sexuella tjänster verkar hävda att sexualiteten på något sätt är en mänsklig rättighet. Att människor inte riktigt kan utveckla sin personlighet, utan att de istället riskerar att bli könlösa. 

Jag kan, till viss del, förstå problematiken. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur gränsdragningen skulle gå till. Hur funktionshindrad ska man vara för att få köpa sex; ska man vara rullstolsbunden eller räcker det att vara ful och stamma? Vem ska betala för tjänsterna; föräldrarna eller staten? Och, framför allt, är det verkligen en rättighet att få ha sex? För om det är det så borde ju ett stort antal fjuniga femtonåringar också kunna få köpa sex. För att inte tala om alla frånskilda 40-talister. Jävlar vilken rullians det skulle bli på sexhandeln. Hallickarnas nirvana på jorden liksom. Jag tycker det vore bättre om staten subventionerade spriten på krogarna, då skulle nog alla kunna få knulla lite. Eller... ptja, kanske inte Leif ”Loket” Olsson...

I dagens Aftonbladet kan man läsa att historien om 80-talsgruppen Milli Vanilli ska bli film. Jag kan inte låta bli att undra vilka som ska spela huvudrollerna. Jag antar att de inte gör det själva...

Tysklands Björn och Benny..?

Igår var det Alla hjärtans dag. Denna stora dag då det är tänkt att vi alla ska vara kärleksfulla. Resten av året kan vi bete oss som skitstövlar. Bara vi köper rosor och geléhjärtan den fjortonde februari. Själv firade jag med att vara i skolan hela dagen och prata om hermeneutik. Oerhört intressant. Inte. I bästa kärleksfulla anda lyckades jag dessutom trycka till min favorit-”tant att hata” lite extra. Om vi nu har en ”kärleksdag” varför finns ingen ”tycka-illa-om-dag”? En dag då vi får vara ärliga och säga vad vi egentligen tycker och tänker om folk. Det tror jag faktiskt att fler skulle behöva...

Jag hade tänkt att inte säga något. Men nu går det inte längre. Jag är så jävla missnöjd och besviken. Jag syftar givetvis på lördagens delfinal i Melodifestivalen. 

Vem i helvete var det som ringde in och röstade på tanten? Vem?! Vem tyckte att en medelålders skelögd tant var något att ha? Vem?! Jag menar, låten var intetsägande, hon var iklädd en glansig gardin och hade noll utstrålning. Dessutom sjöng hon falskt. Hur kan någon tycka att det är något som bör representera Sverige i den finaste tävlingen i Europa? För mig är det här bara ännu ett exempel på att folk är dummare än vad jag trott, samt att Sveriges befolkning har ytterst dålig smak. Så här blir det när folket får hålla på och tycka. Det har utvecklats till ett jävla pöbelvälde. 

Jag är så fett missnöjd att det inte finns ord för det. Nästa år tänker jag lönnmörda Christer Björkman och ta hans plats. Då kommer inga skolfröknar att få vara med och sjunga falskt. Då ska jag banne mig se till att schlagerballaden får återupprättelse. Då kommer Linda Martin åter att ikläda sig en mintgrön klänning och fluffa till håret. Då blir det precis lika tårdrypande som det var 1992. Och Marie Lindberg kan återgå till att vara musiklärare i sin lilla håla.

Fast det är ju bra att finalen nu har en kisspaus...

Kära barn och ungdomar (jag antar, och hoppas, att ingen vettig person som är över fjorton och ett halvt år lyssnar på Jimmy Janssons musik). Efter att mitt tidigare inlägg rörande just Jimmy Jansson och dennes avynglingsprojekt så mottog jag ett antal, mer eller mindre sakliga, kommentarer. Dessa gjorde mig djupt oroad av två anledningar (och då syftar jag inte på musiksmaken). 

För det första så verkar det som om det finns svåra problem med multipla personligheter i klanen kring Jimmy Jansson. När en person lämnar en kommentar så loggas nämligen IP-nummer. Så när Jenny, Sara, Lindiz, Sofie, Emma, Någon och Robin alla har samma IP-adress så drar jag slutsatsen att det är samma person (eller att någras föräldrar inte borde ha slarvat med preventivmedlen). Extra oroad blir jag när vederbörande refererar till sig själv i tredje person. Jag vet inte om problemet redan fanns hos denna/e någon, eller om det är orsakat av för mycket lyssnande på nonsenstexter. 

Min andra oro är dock ännu djupare. Det handlar om språkbehandling. Efter att läst igenom kommentarerna som Jimmys fans har lämnat så inser jag hur illa ställt det är med språkbehandlingen hos dagens ungdom. Det är stavningsfel samt undermåligt kommaterat och punkterat. Dessutom finns det klara brister vad gäller syftningar. Finns det ingen undervisning i svenska språket i skolan längre?! Återigen, jag vet inte om detta är sammankopplat till musiksmaken men jag har mina misstankar. Jag menar, efter att ha lyssnat sönder ”Gung-gung-gunga du å ja’. Tra-la-la’. Sha-la-la’.” så är nog ingen någon Dostojevskij direkt...

Jag surfade just på Aftonbladets hemsida. Det är sorgligt att jag spenderar så mycket tid där. Jag har ju för ett tag sen skrivit om Anna Nicole Smiths död. Det är svårt det här med dödsbud. Vem är död och vem är det inte? Jag vill här hjälpa till lite och förtydliga Aftonbladet. Anna Nicole Smith är död. Gunde Svan är det inte. Hur gärna jag än vill. Läser man Aftonbladet kan man vid en första anblick tro att han är det. Men, som sagt, tyvärr. Istället körde han tydligen ihjäl någon annan stackare. Jag antar att Gunde hade bråttom. ”Skynda! Skynda!!” 

När jag läste om Gunde kunde jag inte låta bli att undra vad han gör nu för tiden. Förutom att köra ihjäl folk då. Jag har inte en aning om vad han sysslar med. Det var ju ett tag sen grötreklam var inne. Jag skulle tycka att det var lite underhållande m Gunde blev vårt lands Anna Nicole Smith. Ni vet, punda på lite lagom, gå upp i vikt, skaffa en egen dokusåpa, gå ner i vikt, gifta sig med en gammal tant, gå upp i vikt, strida om arvet, punda på, gå ner i vikt, och gifta sig med sin advokat. Det är liksom kul när folk gör det oväntade. Så, kom igen Gunde! Nu har du chansken att balla ur! Trafiktrauma är en orsak så god som någon för att börja ett Anna Nicole-liv!

Falsk marknadsföring...

På lördag har Sveriges finaste evenemang, Melodifestivalen, förflyttat sig till Göteborg. Aftonbladet verkar dock mest fokusera på att en av deltagarna, Jimmy Jansson, ska bli pappa. Med Sandra Dahlberg. Kul för Sandra, nu får hon två barn att ta hand om. 

Problemet har, enligt Aftonbladet, varit att avkomman teoretiskt sett borde ha kommit ut. Dock är ju teori och praktik inte alltid samma sak. Ärligt talat förstår jag ungen. Jag skulle inte heller vilja komma ut till de föräldrarna. Jag skulle hållit mig fast i moderkakan (eller vad som nu håller honom fast därinne) för glatta livet. För så glatt blir nog inte livet när han kommer ut. I alla fall så är ju Jimmy nu i Göteborg medan kossan, förlåt, Sandra menar jag ju, har befunnit sig i Hagfors. Och då riskerar ju Jimmy att missa när ungen föds! Katastrof! Han missar sjutton timmars värkar. Kiss, bajs och kroppsvätskor överallt. Underliv som spricker. Och en skär liten skrikande sak som ploppar ut. Verkligen synd att missa...

Men nu har turturduvorna löst problemet. Enligt Jimmy har de nu ”flyttat henne till Göteborg” så att han kan vara med om krystandet och utploppandet. Jag tycker det är roligt att det är så han ser det. Som om någon har flytta henne. Hon kan alltså inte röra sig själv utan måste flyttas. Som ett kylskåp ungefär. Tydligen har hon gått upp tjugo kilo. Jag gissar att avkomman väger ungefär tre av dessa kilon. Anledningen till viktuppgången är enligt Jimmy att hon ”samlat vatten”. Det är kul att Sandra lyckats lura honom så totalt. ”Samla vatten”, jo jag tackar jag. Fast, det är klart, bakelser innehåller väl lite vätska...

Tänk er att det är det här ansiktet som ska välkomna er till världen...

Jag har just sett TV4’s reportage om Sverigedemokraterna. Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta. För mig är det ett mysterium hur någon som är vid sina sinnens fulla bruk kan sympatisera med dem. För mig framstår till om med Unika Partiet som ett sundare alternativ. De vill ju i alla fall att alla ska ha det bra...

Att det är ett invandrarfientligt parti är väl alla överens om. Det är ju liksom ingen som röstar på dem för att de vill ha bättre tandvård. Sverigedemokraternas slogan verkar vara ”Bevara Sverige svenskt!”. Jag kan inte låta bli att undra vad det är som ska bevaras? Vad är svenskt? Frågan ställdes till några av partiets företrädare. Svaren var divergerande. En svarade ”Ehh... Midsommar.”. Ja, jag kan ju helt klart se hur midsommaren kan hotas av invandringen i samhället. En annan svarade att ”Det är olika för olika delar av landet.”. Det betyder ju att de inte kan tillåta någon som helst cirkulation av befolkningen i landet. En göteborgare kan inte flytta till Stockholm för då förstör han den stockholmska kulturen. Och kanske till om med den stockholmska midsommaren...

Ni har säkert hört det, men jag måste ändå få ta upp ämnet. En kollega till Christer Fuglesang har blivit kär och fått hjärnsläpp. Visst, ofta går de båda hand i hand. Men det får ändå vara någon måtta på galenskapen. Christers kollega Lisa Nowak blev kär. Problemet var bara att föremålet för hennes affektion var upptagen. Skam den som ger sig, tänkte Lisa, och kom på den geniala idén att kidnappa sin konkurrent. Lisa satte sig helt sonika i bilen och körde de 150 milen som fanns mellan henne och konkurrenten. För att inte ödsla tid på onödigheter, som toalettbesök, satte Lisa på sig blöja. Då har man bråttom. 

Jag har alltid trott att NASA:s astronauter har genomgått hårda tester såväl fysiskt som psykologiskt. Hur i helvete kunde den här hysteriska kvinnan slinka igenom? Men hon kanske inte var galen innan hon gjorde sin rymdfärd. Tänk om galenskapen kom efteråt? Tänk om det hände något med hennes hjärna uppe i rymden som gjorde att hon blev totalt urflippad när hon återvände till jorden? Undra just vem som Christer kommer att kidnappa??

Tyngdlöshet - the new LSD

Guld. Idag slog hon till igen. Den flygande köttbullen a.k.a. Sälen a.k.a. Anja Pärsson. Det var väl roligt. Det tycker i alla fall jag. Hade det varit för fem år sen hade jag snarare varit missnöjd. Jag gillar nämligen inte människor som åker igenom livet på en räkmacka. Anja Pärsson har glidit fram i sin egen lyxfil i hela sin karriär. Det har varit guld hit och guld dit. Och jag har tyckt väldigt illa om det. Men den senaste säsongen har Anja Pärssons åkning varit helt åt helvete. Det har varit uråkningar varvade med sextondeplatser. Och för varje misslyckande har jag tyckt lite bättre om Köttbullen.  Hon behövde bara plockas ner på jorden och misslyckas lite. Hon behövde bli mänsklig. Så idag gillar jag Anja Pärsson och gläds över hennes guld. Och så ser hon ju hysteriskt rolig ut när hon gör sin segergest. Det kan faktiskt vara lite underhållande med människor utan självinsikt...

En äkta atletkropp...

På aftonbladet.se kan man idag läsa att Dagmar Lundgren har fått dagisplats. Det kan man ju tycka att hon borde vara glad för med tanke på alla kötiden inom barnomsorgen. Det är bara det att Dagmar är 101 år. 

När jag först läste artikeln tyckte jag det var lite roligt. Sen slog det mig att hon borde ta platsen. Tänk vad pengar vi skulle kunna spara genom att slå ihop äldrevården med barnomsorgen. Jag menar, hur stor är skillnaden på gamla och småglin? Inga av dem kan äta någon svårtuggad föda eller har något vidare bordsskick. Det räcker med några burkar puré och en sked. Vill man kan man slänga med en haklapp, det kan båda grupper ha nytta av. Båda grupperna behöver blöjor. Dessutom tycker de båda om att komma ut och luftas lite. Barnen kan leka och åldringarna titta på. Det skulle väl funka fint? Och eftersom ingen av grupperna är särskilt intellektuella så kan de båda se på Bollibompa. Barnen gillar det och de gamla ser ju ändå inte vad det är som rör sig på tv’n för all starr. Det är ju smidigt för resten av familjen också. Då kan de passa på att hälsa på gammelfarmor samtidigt som de hämtar sin avkomma på dagis. Herregud, det här kan ju utvecklas till ett helt partiprogram. Bäst att jag ringer Linda Rosing!

Dagis-Dagmar ?

Det slog mig just att det verkar vara väldigt populärt att infoga listor i sin blogg. Jag vill ju givetvis vara ett barn av min tid, så här kommer min lista. 

Saker som jag inte tycker om just nu:
*Människor som tror det är biologiskt betingat att tycka om ris.
*Människor utan någon som helst självdistans.
*Människor som sätter upp anonyma lappar till mig i trappuppgången.
Fan, jag tycker helt enkelt inte om människor nu för tiden!

Förr trodde jag att jag tyckte om människor i största allmänhet, men att det givetvis fanns vissa undantag (se till exempel listan ovan). Nu vet jag bättre. Om sanningen ska fram så tycker jag överlag inte om människor. Givetvis finns vissa undantag. Undantagen tycker jag däremot om som fan. En vän sa till mig för ett tag sen att jag tydligen hade kläckt ur mig något smart. Att vänskapen inte är bättre eller mer värd för att man känt varandra lång tid. Jag är inte säker på att det verkligen var jag som sagt det. Men det lät smart. Eller så är det ett sätt för mig att rättfärdiga att jag inte pallar att hålla kontakten med en massa folk jag inte längre har något gemensamt med...

Imorgon kväll är det dags. Ett år av väntan är äntligen över. Det är åter dags för finkulturen att ta plats i televisionen. Med andra ord, det är dags för Melodifestivalen! 

Jag har väntat och längtat. Nu äntligen är det dags. Det ska dock erkännas att morgondagens startfält kunde ha sett aningen intressantare ut. Det är ganska många artister på dekis som ska försöka få liv i sina dalande karriärer genom en comeback. Det är en fetare Anna Book, en skrynkligare Tommy Nilsson, en ännu mer botoxad Andreas Lundstedt och en äldre Stefan Andersson. Och då har jag inte ens nämnt Uno Svenningsson och Irma Schultz... Dessutom hörde jag, till min besvikelse, att Creamm inte ska vara med Addis Blck Widdow. Sorg. Men ändå. Det är Melodifestival! Jag tror faktiskt inte att något kan få mig att inte känna mig gladare då. Melodifestivalen är som Prozac för mig. Mitt eget lilla glädjepiller som jag behöver såhär på våren. 

Jag vill passa på att tipsa alla om att redan ikväll klockan nio så kan ni insupa lite finkultur. Då spelas nämligen låtarna upp för första gången. Så dra på radion klockan nio för nu väntar många långa och underbara veckor, eller som Carola skulle ha sagt: en eeevigheeet, av schlager!

------------
För övrigt såg jag igår Martin Scorsese’s the Departed. Den var mycket bra. Fram till sista kvarten. Snacka om nödlösning för att få till ett slut...