Nuclear Power to the People
Forsmark 1 och 2 ska dras i gång igen. Stackars alla miljöpartister och skogsmullar. Jaja, det blev ju lite tokigt sist reaktorerna var i drift. Strömmen gick och hipp som happ så slutade en rad säkerhetssystem att fungera. Men men, en olycka händer ju så lätt.
Jag menar se bara på Tjernobyl. En olycka händer ju så lätt. Fast det är klart, risken är ju minimal. Fast, vänta nu, var den inte minimal i Tjernobyl också? För då hade ju redan olyckan i Harrisburg inträffat.. Jaja, nu är den i alla fall minimal. Och nu blommar det ju i Tjernobyl igen. Då så... out of sight, out of mind. Skit i Tjernobyl liksom. Vem har tid att orka bry sig om sånt trist. Vi lever våra vanliga liv, arbetar från åtta till fem, äter våra Walt Disney-kex med en bakelitfigur i varje paket och klagar på att sommaren aldrig kommer. Out of sight, out of mind.
Fast dagens Sverige är ju inte som Sovjet var för tjugo år sen. (De hade ju Krutov och Larionov...) Nu finns det fler säkerhetsanordningar som automatiskt slår av verket om något skulle vara fel. Om inte strömmen går vill säga... Men vi har i det närmaste lyckats eliminera den så kallade mänskliga faktorn. Om de bara trycker på den röda knappen vill säga... Men varför ska vi oroa oss över att en kärnkraftsolycka kan inträffa här i Sverige? Risken för det är ju så nära obefintlig som man bara kan komma. Om inte strömmen går då... Jaja, det är i alla fall bara en mikroskopisk risk, precis som det var i Harrisburg och Tjernobyl…
Äntligen kan man sluta släcka lamporna mitt på dagen!