Fugelsang
Det var ett tag sen jag skrev i bloggen. Under tiden har jag dock fått ett par mycket intressanta kommentarer kring mitt inlägg om Steve Irwin. De har roat mig oerhört. Ja visst, ojojoj, så elakt det var att säga att jag tycker det är skönt att se hans fula nuna i rutan. Och?! Det må vara elakt, men jag trivs med det!
Jag tycker inte om idioter som provocerar djur för att verka tuff. Jag tycker det är ganska illa att medvetet hålla på att reta dödliga djur när man har fru och barn. Jag gillar inte högljudda australiensare. Och?! Fast det är naturligtvis roligt att få veta att någon läser bloggen och överhuvudtaget bryr sig om skiten jag skriver. Jag tar det som en komplimang.
Nu över till något helt annat..
Jag läste att Christer Fugelsang _äntligen_ är på väg upp i rymden. Snart. Efter femtioelva år av väntan ska han bli den förste svensken i rymden. Det roliga är att nu när han äntligen ska bli uppskjuten, istället för att uppskjutningen skjuts upp, är det liksom ingen som orkar bry sig om Christer längre. Att han ska upp nämns i förbifarten i en liten notis. Annat var det för nåt decennium sen, då var han namnet på allas läppar. Nu har vi tröttnat. Jag tycker det är lite småroligt. Och elakt mot Christer naturligtvis. Och?! Jag tycker det vore hejdlöst roligt om någon rik knös i Sverige skulle ta och pröjsa sin egen rymdresa och blåsa Christer på hela förste-svensk-i-rymden-grejen. Tror ni han skulle bli bitter?
Christer Fågelsång