GAD
Jag måste snart sluta läsa Aftonbladet. För tredje gången på inte alltför lång tid har jag fått reda på att jag är sjuk. Den här gången verkar det verkligen stämma in. Min nya sjukdom förkortas GAD och står enligt Aftonbladet för ”generaliserat ångestsyndrom”. Nu kanske ni undrar vad GAD innebär. Jag väljer här att citera tidningen:
”Då ältar man väldigt mycket, det blir som en "livsstil" att älta och finna nya saker att älta mer om. Ältandet fyller en "falsk funktion", man tror att man blir mindre ångestfylld om man gör så! Fast istället blir det ännu värre.”
Herregud vad jag känner mig träffad! Jag ältar, och jag ältar in absurdum! Är det inte det ena så är det det andra. Och jag tror absolut att det blir bättre av att älta. Det är därför jag ringer till min omgivning och ältar. Jag är med andra ord en smittohärd för GAD. Det är jag och ebolaviruset, akta er för oss!
Aftonbladets lösning är att man ska gå till en terapeut med kognitiv inriktning. Jag är inte helt säker på vad det innebär, men jag tycker att det låter ruskigt dyrt. Och att älta är gratis!
”Då ältar man väldigt mycket, det blir som en "livsstil" att älta och finna nya saker att älta mer om. Ältandet fyller en "falsk funktion", man tror att man blir mindre ångestfylld om man gör så! Fast istället blir det ännu värre.”
Herregud vad jag känner mig träffad! Jag ältar, och jag ältar in absurdum! Är det inte det ena så är det det andra. Och jag tror absolut att det blir bättre av att älta. Det är därför jag ringer till min omgivning och ältar. Jag är med andra ord en smittohärd för GAD. Det är jag och ebolaviruset, akta er för oss!
Aftonbladets lösning är att man ska gå till en terapeut med kognitiv inriktning. Jag är inte helt säker på vad det innebär, men jag tycker att det låter ruskigt dyrt. Och att älta är gratis!
Irrationellt dödshot...
Idag läste jag att Sandra Bullock fruktar för sitt liv. Min första reaktion var att hon nu gjort ”Miss Secret Agent 3” och någon äntligen insett att det får vara nog. Alternativt att hon skrivit för ännu en romantisk komedi med Hugh Grant. Då hade inte jag blivit nådig att tas med. Den enda gång som jag har tyckt att Sandra Bullock har varit bra var när hon spelade en arrogant överklassbitch i Crash. Jag fixar helt enkelt inte den där gulliga ”girl-next-door”-grejen, och så himla girl:ig är hon inte. Men nu var det inte något nytt kontrakt som gjorde att Sandra fruktade för sitt liv. Det fanns nämligen en man som var besatt av henne. Jag förstod ingenting. Besatt av Sandra Bullock? Jag kan förstå att folk beundrar, och att det sedan urartar intill stalking, när det gäller till exempel Johnny Depp, Natalie Portman, eller någon annan snygg och begåvad människa. Men Sandra Bullock? Seriöst alltså?! Sen läste jag vidare i artikeln och då fick det hela sin förklaring. Han har suttit på mentalsjukhus i tre år...
Finland twelve points!
Efter fyrtio år och lika många nederlag var det äntligen dags! Aldrig tidigare hade de tusen sjöarnas land kommit topp-fem. Men igår lossnade det rejält! Helt oväntat var det monsterrock som var Finlands grej. De dominerade på scenen. Carola kom på en femteplats. Jag misstänker att hennes utlandslansering dröjer. Det är lliksom inte så lätt att marknadsföra någon som "hon som kom femma". Jag trodde Finland skulle komma på en bra placering, men aldrig trodde jag att de faktiskt skulle kunna ta hem allt.
På de stora hela är jag väldigt nöjd med årets melodifestival. Både den svenska och den internationella. Det var många bra låtar igår, och självklart en del fiaskon. Men det är ju grejen med tävlingen. På presskonferensen fick Lordi frågan om hur de såg ut under sina masker. Mr. Lordi svarade kort: "Vilka masker?". DET är humor! Men roligast var ändå att Carola, som väntade sig "divornas kamp" mellan henne och Anna Vissi från Grekland, fick se sig besegrad av finska monster. Och när allt var över var hon inte nådigt bitter. Det var inte tal om någon fest för "hur kul kan den vara?" och när tidningarna frågade henne om hon trodde att Lordi's vinst skulle påverka tävlingen utbrast hon surt: "Ja, frågan är ju om man vill det. Jag måste få sova på det här."
Jag tror och hoppas att det påverkar. Att länderna tänker på hur de framträder. Det är inte alltid kul att se på en tunnhårig sångare med bootcut-kostym och röda Converse. Det tycker i alla fall inte jag. Det kan bli spännande nästa år eftersom många länder brukar kopiera förra årets vinnare. Vem vet, nästa års Melodifestival kanske kommer att likna en monsterkonferens. Och då tänker jag göra allt i min makt för att vara där! Helsinki here I come!
På de stora hela är jag väldigt nöjd med årets melodifestival. Både den svenska och den internationella. Det var många bra låtar igår, och självklart en del fiaskon. Men det är ju grejen med tävlingen. På presskonferensen fick Lordi frågan om hur de såg ut under sina masker. Mr. Lordi svarade kort: "Vilka masker?". DET är humor! Men roligast var ändå att Carola, som väntade sig "divornas kamp" mellan henne och Anna Vissi från Grekland, fick se sig besegrad av finska monster. Och när allt var över var hon inte nådigt bitter. Det var inte tal om någon fest för "hur kul kan den vara?" och när tidningarna frågade henne om hon trodde att Lordi's vinst skulle påverka tävlingen utbrast hon surt: "Ja, frågan är ju om man vill det. Jag måste få sova på det här."
Jag tror och hoppas att det påverkar. Att länderna tänker på hur de framträder. Det är inte alltid kul att se på en tunnhårig sångare med bootcut-kostym och röda Converse. Det tycker i alla fall inte jag. Det kan bli spännande nästa år eftersom många länder brukar kopiera förra årets vinnare. Vem vet, nästa års Melodifestival kanske kommer att likna en monsterkonferens. Och då tänker jag göra allt i min makt för att vara där! Helsinki here I come!
Vilka masker?
Melodifestivalens masker
Jag vet att jag är lite lätt besatt av Melodifestivalen. Men det är faktiskt bara en gång om året och det är så hejdlöst roligt! Jag har hört mycket om finska Lordi som enligt mig är superbra. Inte den bästa hårdrockslåten men ett skönt avbräck bland alla paljetter. Det har skrivits mycket om att Lordi aldrig visar sig officiellt utan sina masker. Jag förstår dock inte hosen om det. Det är väl precis som Carola. För finns det någon som tror att hon bara vaknade upp en dag och såg ut sådär? Ett lyft här och lite botox där, och så ett nytt gigantiskt överbett. Plus en massa smink och en falsk Kristustatuering. Är inte det en mask så vet jag inte vad som är det. Det är skillnad mot Irland som skickar en avdankad sångare som ser ut att vara lätt bakfull. Jämfört med honom ser Lordi inte så dumma ut...
Svåra val
Ibland i livet ställs man inför oerhört svåra val. Ibland inte. Åka trettio mil för att vara med på en möhippa för en människa man träffat som två gånger i berusat tillstånd eller vara hemma och se på Sveriges öppningsmatch i fotbolls-VM. För en gångs skull är det inte som pest eller kolera...
So far so good...
Hon klarade kvalet Carola. Med nöd och näppe om ni frågar mig. Med darr på rösten och fel text undrar jag varför tidningarna skriver att hon var ett äkta proffs. Jag tyckte att hon sög hästpung.
Belgien åkte ut. Jag njöt i fulla drag. Det får ta mig fan vara någon måtta på Max Martin-influerad nonsenspop!
Jag är dock besviken. Jag fullständigt älskade Silvia Night och hennes ”Congratulations” men igår var det katastrof. Kat-a-strof. Inte en ton satt och hon stapplade runt som en fylletant, inte som en internationell superstjärna. Och precis som väntat så förstod inte Europa ironi. Inte alls. Grekerna tog henne fullaste allvar och buade ut henne. Jag kan inte förstå hur man inte ser ironin i det hela. Jag menar, om en människa har femton centimeter ögonfransar och deklarerar att hon ska rädda hela världen med sin ankomst så tycker jag att ironin är ganska uppenbar. Det tyckte inte Europa. Jag har hört någonstans att autistiska människor inte förstår ironi. Bara sådär helt appropå...
Belgien åkte ut. Jag njöt i fulla drag. Det får ta mig fan vara någon måtta på Max Martin-influerad nonsenspop!
Jag är dock besviken. Jag fullständigt älskade Silvia Night och hennes ”Congratulations” men igår var det katastrof. Kat-a-strof. Inte en ton satt och hon stapplade runt som en fylletant, inte som en internationell superstjärna. Och precis som väntat så förstod inte Europa ironi. Inte alls. Grekerna tog henne fullaste allvar och buade ut henne. Jag kan inte förstå hur man inte ser ironin i det hela. Jag menar, om en människa har femton centimeter ögonfransar och deklarerar att hon ska rädda hela världen med sin ankomst så tycker jag att ironin är ganska uppenbar. Det tyckte inte Europa. Jag har hört någonstans att autistiska människor inte förstår ironi. Bara sådär helt appropå...
What the fuck happened?!
Underachievement
Vissa dagar är det helt enkelt svårare att få något vettigt gjort. Då brukar jag tänka på det här gamla ordspråket:
The Final Countdown!
Snart är det dags. På torsdag gäller det, och på lördag smäller det. Jag talar givetvis om Melodifestivalen! Eller ESC som det egentligen heter på utrikiska... Jag känner mig oerhört peppad i år. Det var liksom aldrig spännande med Martin Stenmark. Det var så uppenbart att han skulle floppa. Det var så simpelt att lista ut det att det inte ens gav någon ”va’ var’e ja’ sa”-tillfredställelse. Med Carola är det annorlunda. Det kan bli hur roligt som helst. Det spelar liksom ingen roll om hon flippar eller floppar. Eller, det är klart att hon flippar men kanske inte i någon positiv mening.
Jag har tre drömscenarion. Det vill säga tre scenarion som kommer att ge mig maximal njutning av festivalen:
Nr. 1: Carola totalfloppar och åker ut redan i torsdagens semifinal. Det är roligt att jungfru Maria-wannaben faller pladask.
Nr 2: Carola tar sig vidare från semi och deklarerar att ”Nu ska hon rocka i finalen!”. Väl i final inser resten av Europa att Carola faktiskt bara är en gammal botoxad tant och ingen röstar på henne. Detta leder till en så dålig plats att Sverige än en gång åker ut ur tävlingen. Missförstå mig rätt, jag vill verkligen inte att Sverige ska vara i Melodifestivalens B-lag. Men! Det ÄR, som jag förklarat, roligt om Carola faller pladask.
Nr. 3: Carola vinner hela skiten. Det är inte superroligt, men acceptabelt. Inte för att låten är bra och inte heller för att det är Carola, utan helt enkelt för att då kan jag åka och se hela härket live nästa år. Och DET kommer garanterat att vara superskoj!
Dessutom tycker jag att det vore superskoj om någon kunde se till så att Nacka-sändaren slogs ut under Carolas uppträdande i år också! Någon som bor i närheten och känner sig kallad..?
Fast nu läste jag att det redan finns någon som saboterar för Carola på plats. Det tycker jag är driftigt. Att kosta på sig en biljett till Aten bara för att förstöra. Jag önskar det vore jag. Beviset för det hemliga sabotaget är enligt initierade källor (Aftonbladet) att det var kaffefläckar på tyget till de flaggor dansarna skulle ha. Jag tror mig veta vem sabotören är. Det är en småfet medelålders skivbolagsdirektör från Skara. I år är han ju med på Estlands bidrag, och jag tror inte att han skyr några medel när det gäller att vinna. Och på ett sätt hoppas jag att Bert vinner. För jag vet inte om jag orkar läsa ytterligare en gång om hur han kaskadspyr av ren besvikelse...
Jag har tre drömscenarion. Det vill säga tre scenarion som kommer att ge mig maximal njutning av festivalen:
Nr. 1: Carola totalfloppar och åker ut redan i torsdagens semifinal. Det är roligt att jungfru Maria-wannaben faller pladask.
Nr 2: Carola tar sig vidare från semi och deklarerar att ”Nu ska hon rocka i finalen!”. Väl i final inser resten av Europa att Carola faktiskt bara är en gammal botoxad tant och ingen röstar på henne. Detta leder till en så dålig plats att Sverige än en gång åker ut ur tävlingen. Missförstå mig rätt, jag vill verkligen inte att Sverige ska vara i Melodifestivalens B-lag. Men! Det ÄR, som jag förklarat, roligt om Carola faller pladask.
Nr. 3: Carola vinner hela skiten. Det är inte superroligt, men acceptabelt. Inte för att låten är bra och inte heller för att det är Carola, utan helt enkelt för att då kan jag åka och se hela härket live nästa år. Och DET kommer garanterat att vara superskoj!
Dessutom tycker jag att det vore superskoj om någon kunde se till så att Nacka-sändaren slogs ut under Carolas uppträdande i år också! Någon som bor i närheten och känner sig kallad..?
Fast nu läste jag att det redan finns någon som saboterar för Carola på plats. Det tycker jag är driftigt. Att kosta på sig en biljett till Aten bara för att förstöra. Jag önskar det vore jag. Beviset för det hemliga sabotaget är enligt initierade källor (Aftonbladet) att det var kaffefläckar på tyget till de flaggor dansarna skulle ha. Jag tror mig veta vem sabotören är. Det är en småfet medelålders skivbolagsdirektör från Skara. I år är han ju med på Estlands bidrag, och jag tror inte att han skyr några medel när det gäller att vinna. Och på ett sätt hoppas jag att Bert vinner. För jag vet inte om jag orkar läsa ytterligare en gång om hur han kaskadspyr av ren besvikelse...
Helge bloggar!
Visste ni att Helge Fossmo bloggar? Det gjorde inte jag förrän alldeles nyss. På sin hemsida skriver han om olika funderingar och man kan även ställa frågor till honom. Snacka om att försöka hänga kvar i rampljuset. Det kan inte vara lätt för Helge nu när de fått tag på Hagamannen. Jag tror att Helge helst av allt vill bli frikyrkornas Robinson-Robban.
Eftersom Helge är frihetsberövad får han tydligen inte surfa utan han har en egen liten webmaster som publicerar hans blogg. Det är tufft. Jag vill också ha en egen webmaster som fixar och donar så att allt ser snyggt ut och är rättstavat. Undra om det är Kristi brud som styr med Helegs sajt. Hon verkar ju liksom styra en hel del, och gilla det. Henne skulle jag inte vilja möta ensam i en mörk gränd. Undra förresten om hon känner någon konkurrens från Carola?
Hur som helst, Helge var det ju jag skulle skriva om... I ett inlägg skriver Helge om hur det är lite svårt för barnen när pappa sitter bakom lås och bom. Fängelsemiljön är liksom obehaglig, till och med för vuxna tycker den forna Knutby-pastorn. Han är dock lite mer nöjd med den besökslägenhet som tydligen finns att tillgå. Men en spis så att han och barnen kunde baka pepparkakor vore inte så dumt, anser Helge.
Jag vet inte vad jag tycker om det hela. Ärligt talat tycker jag att Helge kunde ha tänkt på pepparkaksbak med sina barn istället för att sätta på halva församlingen och uppmana dem till att slå varandra med hammare...
Eftersom Helge är frihetsberövad får han tydligen inte surfa utan han har en egen liten webmaster som publicerar hans blogg. Det är tufft. Jag vill också ha en egen webmaster som fixar och donar så att allt ser snyggt ut och är rättstavat. Undra om det är Kristi brud som styr med Helegs sajt. Hon verkar ju liksom styra en hel del, och gilla det. Henne skulle jag inte vilja möta ensam i en mörk gränd. Undra förresten om hon känner någon konkurrens från Carola?
Hur som helst, Helge var det ju jag skulle skriva om... I ett inlägg skriver Helge om hur det är lite svårt för barnen när pappa sitter bakom lås och bom. Fängelsemiljön är liksom obehaglig, till och med för vuxna tycker den forna Knutby-pastorn. Han är dock lite mer nöjd med den besökslägenhet som tydligen finns att tillgå. Men en spis så att han och barnen kunde baka pepparkakor vore inte så dumt, anser Helge.
Jag vet inte vad jag tycker om det hela. Ärligt talat tycker jag att Helge kunde ha tänkt på pepparkaksbak med sina barn istället för att sätta på halva församlingen och uppmana dem till att slå varandra med hammare...
Jag – en tvättstugemarodör?
Idag har jag skrämt mig själv. Jag är rädd att det är ett vuxentecken. Det finns bra och dåliga vuxentecken. Bra vuxentecken är när man vet att man inte ska bli full på en buss för att man kommer att kräkas. Dåliga vuxentecken är när man börjar bli en surkärring. Jag var med om ett dåligt vuxentecken.
Det hela började med att jag lessnade på att jag inte hade några rena kläder och upptäckte anledningen till det. De låg nämligen smutsiga i min smutskorg. *surprise* Jag tog då beslutet att tvätta. Tvätta är inte vuxet, det är ett hygieniskt måste! Nu är det så att jag bor i ett hus där man inte bokar tvättider utan är det ledigt i tvättstugan är det bara att tvätta loss. Praktiskt för oss som inte är så bra på att planera när de rena kläderna kommer att vara slut. Men det finns dock ett problem...
När jag kom ner såg jag att maskinerna var klara men att tvätt låg kvar i. ”Okej, då kommer de nog och hämtar sin tvätt snart” tänkte jag. Så jag gick bort till affären och handlade lite mat och sen knallade jag hem igen. Redo för att tvätta. Men tror ni maskinerna var tömda?! Nej, såklart inte. Det var då det hände. Jag blev en sån jag hatar. Jag hivade helt sonika ut tvätten ur maskinerna och stuvade in min egen. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag tyckte det var äckligt att pilla på någon annans tvätt! Men jag gjorde det... Huvva!
Nåväl. Jag knallade upp till mig och väntade på att min tvätt skulle bli klar. Efter en timma gick jag ner för att stuva in tvätten i torktumlaren och torkskåpet. Det är då jag inser problemet med en bokningsfri tvättstuga. Om den framför dig sackar efter så blir det fel för dig själv. Personen innan mig hade tydligen kommit på att han tvättat ungefär fem minuter innan jag gick ner för att tömma mina maskiner. Resultatet: både tumlare och torkskåp var upptagna. Jag tvättade senast för ungefär tre veckor sen. *tallyhoo* Så det vara bara att konka upp alla kläder, lakan och handdukar och hänga upp dem i lägenheten.
Jag bor i en liten lägenhet där solen skiner in. Hela min lilla lägenhet är fylld med blöt tvätt. Jag går runt i en miljö som närmast kan liknas vid tropisk regnskog. Runt trettio grader varmt och med en luftfuktighet på 97 %. Och dessutom är jag sjuk!!!
Det hela började med att jag lessnade på att jag inte hade några rena kläder och upptäckte anledningen till det. De låg nämligen smutsiga i min smutskorg. *surprise* Jag tog då beslutet att tvätta. Tvätta är inte vuxet, det är ett hygieniskt måste! Nu är det så att jag bor i ett hus där man inte bokar tvättider utan är det ledigt i tvättstugan är det bara att tvätta loss. Praktiskt för oss som inte är så bra på att planera när de rena kläderna kommer att vara slut. Men det finns dock ett problem...
När jag kom ner såg jag att maskinerna var klara men att tvätt låg kvar i. ”Okej, då kommer de nog och hämtar sin tvätt snart” tänkte jag. Så jag gick bort till affären och handlade lite mat och sen knallade jag hem igen. Redo för att tvätta. Men tror ni maskinerna var tömda?! Nej, såklart inte. Det var då det hände. Jag blev en sån jag hatar. Jag hivade helt sonika ut tvätten ur maskinerna och stuvade in min egen. Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag tyckte det var äckligt att pilla på någon annans tvätt! Men jag gjorde det... Huvva!
Nåväl. Jag knallade upp till mig och väntade på att min tvätt skulle bli klar. Efter en timma gick jag ner för att stuva in tvätten i torktumlaren och torkskåpet. Det är då jag inser problemet med en bokningsfri tvättstuga. Om den framför dig sackar efter så blir det fel för dig själv. Personen innan mig hade tydligen kommit på att han tvättat ungefär fem minuter innan jag gick ner för att tömma mina maskiner. Resultatet: både tumlare och torkskåp var upptagna. Jag tvättade senast för ungefär tre veckor sen. *tallyhoo* Så det vara bara att konka upp alla kläder, lakan och handdukar och hänga upp dem i lägenheten.
Jag bor i en liten lägenhet där solen skiner in. Hela min lilla lägenhet är fylld med blöt tvätt. Jag går runt i en miljö som närmast kan liknas vid tropisk regnskog. Runt trettio grader varmt och med en luftfuktighet på 97 %. Och dessutom är jag sjuk!!!
CSI New York?
Varför finns CSI New York?
Först kom CSI som utspelar sig i Las Vegas. Hyfsade skådiskar och bra manus. Sen kom CSI Miami med okej skådisar och hyfsat manus. Sen kom CSI New York. Var det aldrig någon som tänkte att kvoten av CSI-program kanske var fylld? CSI New York suger enligt mig. Varför skulle de prompt göra en tredje serie, räckte det inte med tvillingar? Varför i helvete skulle de ha trillingar?!
I CSI Las Vegas är chefen rustigt smart, kan och vet allt. I CSI har chefen alltid sina tuffa solglasögon och en catchig one-liner på gång. I CSI New York ser chefen alltid bajsnödig ut. Eller nu var jag orättvis. Han har två uttryck: ”Oj, har jag bajsat på mig?!” och ”Ja, jag har bajsat på mig.”.
Dessutom har de börjat ta in skådespelare ur ”Days of ours Lives” (Fråga inte hur jag känner igen dem!) och andra högkvalitativa serier. Inte för att jag har sett dem, men jag känner ändå igen skådespelarna. Och så fort man ser ett ansikte som man sett någon annanstans så kan man ge sig fan på att det är han eller hon som är skurken. Förutsägbart? Det är bara förnamnet! Jag måste dock ge dem cred för att de har ett fantastiskt labb. Speciellt där de kan få pixlade bilder från rapsiga övervakningskameror att bli så glasklara att de kan få fram ett ansikte som speglar sig i ett par glasögon. Verklighetstroget? Mycket! Det sades att CSI New York skulle vara mörkare än sina föregångare. Hur blev det? Ptja, spelar man in på natten utan lampa så...
Nu bävar jag inför att Kanal 5 snart ska göra klart att de tänker sända de nya serien ”CSI Kansas City” och ”CSI Oklahoma”. Och det mest tragiska är att jag förmodligen ändå kommer att sitta som klistrad framför rutan... Så snälla komissarie Rex kom tillbaka. Allt är förlåtet!
Först kom CSI som utspelar sig i Las Vegas. Hyfsade skådiskar och bra manus. Sen kom CSI Miami med okej skådisar och hyfsat manus. Sen kom CSI New York. Var det aldrig någon som tänkte att kvoten av CSI-program kanske var fylld? CSI New York suger enligt mig. Varför skulle de prompt göra en tredje serie, räckte det inte med tvillingar? Varför i helvete skulle de ha trillingar?!
I CSI Las Vegas är chefen rustigt smart, kan och vet allt. I CSI har chefen alltid sina tuffa solglasögon och en catchig one-liner på gång. I CSI New York ser chefen alltid bajsnödig ut. Eller nu var jag orättvis. Han har två uttryck: ”Oj, har jag bajsat på mig?!” och ”Ja, jag har bajsat på mig.”.
Dessutom har de börjat ta in skådespelare ur ”Days of ours Lives” (Fråga inte hur jag känner igen dem!) och andra högkvalitativa serier. Inte för att jag har sett dem, men jag känner ändå igen skådespelarna. Och så fort man ser ett ansikte som man sett någon annanstans så kan man ge sig fan på att det är han eller hon som är skurken. Förutsägbart? Det är bara förnamnet! Jag måste dock ge dem cred för att de har ett fantastiskt labb. Speciellt där de kan få pixlade bilder från rapsiga övervakningskameror att bli så glasklara att de kan få fram ett ansikte som speglar sig i ett par glasögon. Verklighetstroget? Mycket! Det sades att CSI New York skulle vara mörkare än sina föregångare. Hur blev det? Ptja, spelar man in på natten utan lampa så...
Nu bävar jag inför att Kanal 5 snart ska göra klart att de tänker sända de nya serien ”CSI Kansas City” och ”CSI Oklahoma”. Och det mest tragiska är att jag förmodligen ändå kommer att sitta som klistrad framför rutan... Så snälla komissarie Rex kom tillbaka. Allt är förlåtet!
Morning has broken...
Ljuvliga morgon! Gassande sol rakt in i rummet. Gräsklippning utanför huset. En granne som återupptar sitt borrande. Lagom mycket pollenallergi. Och en härlig förkylning med ett kilo snor som trycker på min hjärna. Vissa dagar borde man inte behöva lämna sängen...
Schitzofren?
Ibland känns det som om jag är schitzofren... Men det är jag ju inte såklart. Nej, inte jag i alla fall...
Jag ville ju bara ha en snabblunch...
Idag tänkte jag lyxa på med en McDonalds-lunch. Tyvärr var jag otaktisk och gick dit vid lunchtid. Det var jag och tretusen småbarn med deras mammor. Ljuvligt! Eller inte... Jag har egentligen inget alls mot småbarn. De kan vara riktigt underbara och bedårande när de tultar runt och är supernöjda över att få äta hamburgare. Jag gillar barn. Förmodligen för att jag kan identifiera mig med deras entusiasm över till synes ingenting, medan vi står oförstående och glor på Mats Sundin när någon sätter ihop honom med snygg-begreppet. Jag vet inte, jag gillar barn hur som helst. De är roliga. Roliga är däremot inte deras mammor.
Vissa är helt hysteriska över att deras barn gråter hejdlöst. Kan det vara för att du släpat runt det i sjuttioelva timmar på stan och inte gett det något att äta?
Andra härjar runt med barnen och försöker utskilja vilket som är deras eget. Kan du inte känna igen ditt eget barn är det förmodligen bäst både för barnet och för dig att du lämnar det där i mer kompetenta händer, hos McDonalds.
Den tredje kategorin småbarnsmammor är de som barnen måste ta hand om. Det var den som jag råkade hamna bakom i kön idag. Tyvärr...
- ”Jaha, vad skulle du äta Nisse då? ... Jasså hade du redan sagt till tanten vad du ville ha. Men vill du inte ha en vanlig hamburgare istället? ... Sa du Sprite, ska du inte ha Fanta? ... Vad ska Lisa ha då? .... Nu måste du skynda dig för det är folk bakom oss! Chicken nuggets? Ska du ha det, vill du inte ha cheeseburgare då? ... Nähä, ska ni ha glass också? ... Men jag tror vi beställer det sen va? ... Då var det allt.”
[Betalar i kassan]
- ”Nej men nu glömde jag ju mig själv... Ehhh... Ja, vad vill jag ha då? .... .... .... Hmm.... Få se nu... Ehh... Jag tror jag tar... Hmm... Sluta dra i mig Lisa, mamma ska bara bestämma sig... Hmm... Det får bli en BigMac-meny... tror jag... Eller... Nej, vänta jag vill ha en sån där McFeast tror jag... Ehh... ja, det blir bra. Dricka ja... Jag vill ha mineralvatten. Eller, vänta nej.. Jag tar en Cola. Kan jag få utan is? Och light? Dip säger du? Hmm... Ja, det vore kanske gott... Ja, vad har du att välja på? ... ... Oj, så många sorter! Ehh... Jag tar... Hmm... ... ... Nej, vet du vad, jag tror jag hoppar över det idag. ... Lisa var är Nisse? Vaddå vet inte?! Leta reda på honom då? Vart ska du Lisa?! Stanna här tills mamma har betalat! Jaha, leta på Nisse... Men spring inte iväg du också nu bara... Hur mycket kostar det här nu då?”
[Betalar igen]
- ”Oj, vad mycket det blev att bära! Kan man få hjälp? Nähä, inte det... Ehh... Ja, men då ställer jag maten här medan vi sätter oss... Barnen ska kanske bara kissa först... ... Vad sa du? Ska vi sätta oss först? Okej då...”
Det är som om att i samband med förlossningen så kom inte bara moderkakan ut efter barnet, där slapp även det sunda förnuftet undan. Och då har jag inte ens kommenterat de offentligt ammande mammorna... Det är inte naturligt! Inte ett dugg!!!
Vissa är helt hysteriska över att deras barn gråter hejdlöst. Kan det vara för att du släpat runt det i sjuttioelva timmar på stan och inte gett det något att äta?
Andra härjar runt med barnen och försöker utskilja vilket som är deras eget. Kan du inte känna igen ditt eget barn är det förmodligen bäst både för barnet och för dig att du lämnar det där i mer kompetenta händer, hos McDonalds.
Den tredje kategorin småbarnsmammor är de som barnen måste ta hand om. Det var den som jag råkade hamna bakom i kön idag. Tyvärr...
- ”Jaha, vad skulle du äta Nisse då? ... Jasså hade du redan sagt till tanten vad du ville ha. Men vill du inte ha en vanlig hamburgare istället? ... Sa du Sprite, ska du inte ha Fanta? ... Vad ska Lisa ha då? .... Nu måste du skynda dig för det är folk bakom oss! Chicken nuggets? Ska du ha det, vill du inte ha cheeseburgare då? ... Nähä, ska ni ha glass också? ... Men jag tror vi beställer det sen va? ... Då var det allt.”
[Betalar i kassan]
- ”Nej men nu glömde jag ju mig själv... Ehhh... Ja, vad vill jag ha då? .... .... .... Hmm.... Få se nu... Ehh... Jag tror jag tar... Hmm... Sluta dra i mig Lisa, mamma ska bara bestämma sig... Hmm... Det får bli en BigMac-meny... tror jag... Eller... Nej, vänta jag vill ha en sån där McFeast tror jag... Ehh... ja, det blir bra. Dricka ja... Jag vill ha mineralvatten. Eller, vänta nej.. Jag tar en Cola. Kan jag få utan is? Och light? Dip säger du? Hmm... Ja, det vore kanske gott... Ja, vad har du att välja på? ... ... Oj, så många sorter! Ehh... Jag tar... Hmm... ... ... Nej, vet du vad, jag tror jag hoppar över det idag. ... Lisa var är Nisse? Vaddå vet inte?! Leta reda på honom då? Vart ska du Lisa?! Stanna här tills mamma har betalat! Jaha, leta på Nisse... Men spring inte iväg du också nu bara... Hur mycket kostar det här nu då?”
[Betalar igen]
- ”Oj, vad mycket det blev att bära! Kan man få hjälp? Nähä, inte det... Ehh... Ja, men då ställer jag maten här medan vi sätter oss... Barnen ska kanske bara kissa först... ... Vad sa du? Ska vi sätta oss först? Okej då...”
Det är som om att i samband med förlossningen så kom inte bara moderkakan ut efter barnet, där slapp även det sunda förnuftet undan. Och då har jag inte ens kommenterat de offentligt ammande mammorna... Det är inte naturligt! Inte ett dugg!!!
Bok på drift
Jag tycker inte om den här stadens stadsbibliotek. Inte heller har jag mycket till övers för dess bibliotekarier. Anledningen till detta nyfunna hat är dagens förmiddag. Det började med att jag surfade in på skolans biblioteks hemsida och upptäckte till min förskräckelse att samtliga böcker jag behövde till min kurs var utlånade, och att jag dessutom bara var nummer två i kön till dem. Detta betyder att jag förmodligen kommer att få dem när kursen är slut. Inte bra med andra ord. Men som den driftiga människa jag försöker intala mig själv att jag kan vara surfade jag även in på stadsbibliotekets hemsida. Till min smala lycka fann jag att en av böckerna fanns där och skulle stå på sin plats i hylla Em-C. Så jag trotsade småregn och rått väder och cyklade iväg. Varför gjorde jag det?!
Väl framme gick jag fram till hylla Em-C och letade febrilt efter boken. Den fanns inte där. Nu är jag, som de som känner mig vet, inte så bra på det här med bokstavsföljd så jag tänkte att jag förmodligen fattat fel eller letade på fel ställe så jag gick till informationsdisken. Där satt det en liten man i skägg och såg uttråkad ut. Jag frågade efter boken och sa att jag inte kunde finna den. Den lille skäggige mannen tapplade på sin dator och sa att den borde finnas i hylla Em-C. När jag tålmodigt förklarade att jag inte kunde hitta den där sa han lite halvsurt:
- ”Jag kan väl följa med bort och visa dig då!”
Väl framme gick jag fram till hylla Em-C och letade febrilt efter boken. Den fanns inte där. Nu är jag, som de som känner mig vet, inte så bra på det här med bokstavsföljd så jag tänkte att jag förmodligen fattat fel eller letade på fel ställe så jag gick till informationsdisken. Där satt det en liten man i skägg och såg uttråkad ut. Jag frågade efter boken och sa att jag inte kunde finna den. Den lille skäggige mannen tapplade på sin dator och sa att den borde finnas i hylla Em-C. När jag tålmodigt förklarade att jag inte kunde hitta den där sa han lite halvsurt:
- ”Jag kan väl följa med bort och visa dig då!”
Väl framme vid hylla Em-C började han rota runt bland hyllorna. Men inte fanns det någon bok där som jag ville låna. Nejdå, då började han härja om att den kanske var ställd som skyltexemplar någonstans. Smaaaaart. Eller inte. Men när han rantat runt en stund och konstaterat att så inte var fallet kom han med förklaringen:
- ”Den måste vara ute på drift. Jag vet faktiskt inte var den kan vara. Den är försvunnen.”
Sen gick han iväg och satte sig bakom sin informationsdisk igen. Toppen, kul att jag cyklade iväg för att få den informationen. Boken var på drift. Det borde jag ju förstått. Jag ska också bli bibliotikarie, och då kommer ta mig fan hela biblioteket vara ute på drift!