Ropande tanter

Förut när jag var på väg till affären för att inhandla föda hörde jag någon hojta bakom mig.

– ”Hallå?”

Jag tänkte inte på det utan knallade vidare. Då slutade det hojtas och började ropas.

– ”Hallå! Hallå?!”

Jag tänkte att den som ropade säkert ropade på någon annan eftersom de jag känner vet vad jag heter och skulle ropa mitt namn. Så jag gick vidare. Då övergick ropen i smärre gallskrik.

– ”HALLÅ DÄR?! HAAAAALLÅÅÅ!!!!”

 Av ren nyfikenhet vände jag mig om och såg en tant och en farbror komma halvspringande efter mig. ”Jaha, de vill säkert ha en vägbeskrivning nånstans.” tänkte jag. Men icke. Väl framme vid mig blir jag synad uppifrån och ner av tanten varefter hon säger frågande:

– ”Pratar du svenska?”

– ”Ja, hurså?” säger jag.

Då håller tanten upp en tidning som hon börjar vifta frenetiskt med.

– ”Vi är ute och pratar om Bibeln och vad den säger.” säger hon.

– ”Jaha, men jag är inte intresserad.” säger jag och lägger lite extra tyngd bakom ”inte”.

Tanten synar mig återigen noggrant och säger sedan frågande:

– ”Inte intresserad av Bibeln?!” som om jag just åkallat satan.

– ”Näe.” säger jag och går därifrån.

Nu kan man ju tycka att jag borde vara nöjd eftersom de gav sig så snabbt. Men jag undrar mest om jag verkligen ser så förtappad ut att Jehovas Vittnen känner att de måste komma springande och skrikande efter mig för att ge mig frälsning...

Kommentarer
Postat av: Millimeter

Jag vet att du inte vill höra det här, men.. JA det gör du! ;)

2006-03-17 @ 13:30:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback