Parallellt universum?
Idag tror jag att jag kan ha haft ett ”close-encounter”. Tio minuter innan dagens föreläsning rusar en 45-årig man med en synnerligen uppseendeväckande hockeyfrilla in i klassrummet och skriker: ”Är jag sen?!”. De flesta av oss stirrade bara på honom. Förstelnade av ishockeyfrisyr-chock. Sen sprang han ut, men tro inte att det var det sista vi såg av honom. Nejdå, några minuter senare kom han tillbaka. Han satte sig ner och började bre ut en galet stor bunt papper framför sig. Sedan började han hejdlöst att anteckna. Efter det började föreläsningen Det är då jag ser det. Han har träskor! Och för de som inte vet det vill jag bara tillägga att det var en mindre snöstorm utanför dörren. Men det slutar inte här! Han har dessutom äckligt skitiga pseudovita tubsockor. De som känner mig vet vad jag anser om vita tubsockor. Och då ska vi inte tala om min fotfobi! Inte nog med att han var iförd denna utstyrsel, han tar dessutom tillfället i akt att lufta fötterna genom att sitta och vicka på tårna under hela föreläsningen. För min egen del gjorde det att jag ville kräkas och inte kunde lyssna på själva föreläsningen. Allt jag tänkte var: ”Kan inte någon klippa av håret och ge honom ett par vanliga skor som han kan behålla fötterna i?!”
I alla fall… föreläsaren bubblade på superspeed. Då och då räcker mannen upp handen och knäpper lite med fingrarna för att tillkalla uppmärksamhet. Sedan ställer han de mest underliga frågor som ingen, och då menar jag ingen, inte ens föreläsaren förstod.
I alla fall… föreläsaren bubblade på superspeed. Då och då räcker mannen upp handen och knäpper lite med fingrarna för att tillkalla uppmärksamhet. Sedan ställer han de mest underliga frågor som ingen, och då menar jag ingen, inte ens föreläsaren förstod.
Tio minuter innan lektionen är slut börjar han packa ihop sin pappersbunt. Inte som oss vanliga dödliga, lite diskret. Utan han plockar i väskan och letar i sina fickor samt rafsar högljutt i pappren. Dessutom har han tydligt någon defekt som gör att han måste mumla hela tiden för sig själv när han fipplar med papper. Det konstiga är att han inte går sen, utan väntar till allt är slut. Då börjar han ropa igen: ”Är det någon som har ett schema?!”. En stackars tjej, som inte hann tänka efter, råkade säga ja varefter han kastar sig över henne och frågar om vi läst teorikursen. Ehh.. ja, den slutade förra veckan. Du är fem veckor efter tubsockan! När han får denna information kliar han sig i sin välvårdade frisyr och går bara därifrån utan ett enda ljud.
Vem var han? Var han på riktigt? Kommer vi råka ut för honom igen? Frågorna är många. Min egen teori är att han kom från något parallellt universum där det är okej att gå runt i tubsockor och träskor, och vifta på tårna som man vill. För i min värld är det fan inte okej!
Kommentarer
Postat av: Erik Wandus
Den här typen av människor brukar flirtkulefascister (fritidspedagoger) och lärare kalla för " lite speciella".
Trackback