Kom tillbaka Linda!
Det blir aldrig som förr. Jag har börjat inse det. Det är sorgligt men sant. Såhär på fredagskvällen kom jag till insikt. Schlagerballaden är död. Det blir aldrig som förr. Inga mer dramatiska intron som sedan byggs upp till en svulstig refräng där sångerskan tar ifrån tårna så att hon nästan spräcker den fasansfulla klänning som hon instoppats i. Aldrig mer.
Jag vet att vi ännu inte har hört alla svenska bidrag i år, men jag har slutat vänta. Slutat tro. Nu ställer jag alla mina förhoppningar till Östeuropa. För jag tror att om någon kan producera en gräsligt svulstig schlagerballad är det något av de forna östländerna. Förra året gjorde visserligen Israel så gott de kunde, men det räckte tyvärr inte ända fram.
Visst är det väl inte bara jag som minns 1992 när Linda Martin sjöng Johnny Logan’s ”Why me?” som om hennes liv hängde på det? Linda hade Europas kanske högsta hår den kvällen, och var iklädd en vedervärdigt mintgrön långklänning. Och Gud såg det och Han såg att det var gott. Det var innan alla nakenchocker. Det var när all koreografi som krävdes var att man viftade med handen när man tog i. Det var när Karin Falck presenterade sig själv på tre språk. Och framför allt, det var innan alla jävla Fame Factory-idioter tog plats från riktiga artister som Haakon Pedersen. Vad hände egentligen med honom?!
Jag saknar Linda Martin. Och framför allt saknar jag schlagerballaden. Det pratas om att pop, rock och hiphop ska komma in i melodifestivalen. Hemma sitter jag och skriker efter en riktig schlager ballad. EN räcker, då ska jag bränna hela studiemedlet på den låten. Men det blir aldrig som förr igen…
Jag vet att vi ännu inte har hört alla svenska bidrag i år, men jag har slutat vänta. Slutat tro. Nu ställer jag alla mina förhoppningar till Östeuropa. För jag tror att om någon kan producera en gräsligt svulstig schlagerballad är det något av de forna östländerna. Förra året gjorde visserligen Israel så gott de kunde, men det räckte tyvärr inte ända fram.
Visst är det väl inte bara jag som minns 1992 när Linda Martin sjöng Johnny Logan’s ”Why me?” som om hennes liv hängde på det? Linda hade Europas kanske högsta hår den kvällen, och var iklädd en vedervärdigt mintgrön långklänning. Och Gud såg det och Han såg att det var gott. Det var innan alla nakenchocker. Det var när all koreografi som krävdes var att man viftade med handen när man tog i. Det var när Karin Falck presenterade sig själv på tre språk. Och framför allt, det var innan alla jävla Fame Factory-idioter tog plats från riktiga artister som Haakon Pedersen. Vad hände egentligen med honom?!
Jag saknar Linda Martin. Och framför allt saknar jag schlagerballaden. Det pratas om att pop, rock och hiphop ska komma in i melodifestivalen. Hemma sitter jag och skriker efter en riktig schlager ballad. EN räcker, då ska jag bränna hela studiemedlet på den låten. Men det blir aldrig som förr igen…
För er som inte förstår storheten med schlagerballaden vill jag bara säga: Lyssna på ”Why Me?” och lägg speciellt märke till hur underbart patetiskt Linda Martin får till ett viskande ”Why me?” över låtens sista utklingande ackord. Lyssna och inse att något verkligt finkulturellt för evigt har gått förlorat...
Kommentarer
Trackback