Bröllop
Jag och E har blivit bjudna på bröllop i sommar. Trevligt, kanske en del tänker. Andra kanske tycker det är lite festligt. Jag ser det som ytterligare en anledning att nojja. För det första känner jag knappt de som ska gifta sig. För det andra kan jag inte klä upp mig. Jag klär ut mig. För det tredje gör jag mig helt enkelt inte i finare sammanhang. För det fjärde… ni förstår kanske vart jag vill komma.
Jag tror det kommer att vara fint. Fint är i min värld lika med otäckt. Jag är inte fin. Så är det bara. Jag är lite lagom slafsig och sliten. Men jag trivs med det. När jag ska vara fin blir jag bara stel, eller obehagligt lös. Antingen sniper jag ihop och säger inte ett knyst, eller så pratar jag hejdlöst. Antingen tittar folk och tycker synd om mig för att de tror att jag är stum, eller så tittar de på mig och tänker ”Men herregud människa! Sluta prata!” Jag saknar helt enkelt ett mellanläge.
Man måste köpa present. Jag och E tyckte att en brödrost är en måste-present när man går på bröllop. Sen kom vi på att det inte fungerar om brudparet inte förstår ironi. En kompis berättade en gång för mig att autistiska människor inte förstår ironi. Nu menar jag inte att brudparet i fråga är autistiska. Naturligtvis inte. Bara lite kanske…
Jag tror att det kommer att vara bordsplacering. Jag hatar att umgås med folk jag inte känner. I alla fall när jag är nykter. Vad har jag och en eventuell bordsherre att prata om?
Han: Jaha, och hur känner du bruden?
Jag: Det gör jag inte.
Han: Nähä, hur känner du brudgummen då?
Jag: Det gör jag inte heller.
Han: … pinsam tystnad…
Jag: Jorå, men så att det…
Jag tror det kommer att vara fint. Fint är i min värld lika med otäckt. Jag är inte fin. Så är det bara. Jag är lite lagom slafsig och sliten. Men jag trivs med det. När jag ska vara fin blir jag bara stel, eller obehagligt lös. Antingen sniper jag ihop och säger inte ett knyst, eller så pratar jag hejdlöst. Antingen tittar folk och tycker synd om mig för att de tror att jag är stum, eller så tittar de på mig och tänker ”Men herregud människa! Sluta prata!” Jag saknar helt enkelt ett mellanläge.
Man måste köpa present. Jag och E tyckte att en brödrost är en måste-present när man går på bröllop. Sen kom vi på att det inte fungerar om brudparet inte förstår ironi. En kompis berättade en gång för mig att autistiska människor inte förstår ironi. Nu menar jag inte att brudparet i fråga är autistiska. Naturligtvis inte. Bara lite kanske…
Jag tror att det kommer att vara bordsplacering. Jag hatar att umgås med folk jag inte känner. I alla fall när jag är nykter. Vad har jag och en eventuell bordsherre att prata om?
Han: Jaha, och hur känner du bruden?
Jag: Det gör jag inte.
Han: Nähä, hur känner du brudgummen då?
Jag: Det gör jag inte heller.
Han: … pinsam tystnad…
Jag: Jorå, men så att det…
Kommentarer
Trackback