Märkeskläder och uttal
Kära dagbok,
Idag var en rolig dag på jobbet. Precis som vanligt arbetade jag med J. och snipkärringen. Det roliga inträffade när J. hade varit och letat efter kläder till sina barn på rean som en affär i stan hade. I affären säljs diverse märkeskläder till barn och J. ojade sig över att det var ganska dyrt trots att det var på rea. Snipkärringen började då ifrågasätta om barn verkligen använde så dyra kläder. Till saken hör att vi städar på golfbanan i stan och där springer det ungar med tröjor från Dolce & Gabanna och Gucci. Jag påpekade detta för tanten genom att säga att hon ser sådana barn varje dag, ute på golfbanan iförda Gucci-tröjor. Det var då det roliga hände. Snipkärringen tittade på mig och sa: ”Vad sa du att de hade på sig? Gukki??” Först trodde jag att hon hånade mig. Så lite småsur blev jag, sen insåg jag att hon inte kan utrikiska. Alls. För sedan började hon berätta att hennes söner när de var yngre ville ha tröjor från ”Lakostä”. Sedan gled samtalet över på byxor och snipkärringen började berätta om hur mycket olika ”jinns” de hade på ”Verå Moudä” i stan. Jag lyckades hålla mig från att leka ordpolis. Jag satt bara tyst och log. Och njöt. Ibland är det skönt att känna sig sådär lagom överlägsen...