Om Lemmings och heliumbrudar
Jag blir så trött. Jag vet att jag inte har något bra morgonhumör. Det har jag aldrig haft. Inte ens när jag ska göra något roligt. Jag har det framför allt inte när jag måste stiga upp klockan fem för att arbeta med en blåst jävla Lemming och en heliumbrud.
För att börja med Lemmingen. Hon är en dam i sina bästa sextio år. Tror hon. Jag ser en gammal snipig kärring som är så urbota blåst att det nästan är synd om henne. Hon varierar mellan att vara minutiöst noggrann och vara långsammare än en sköldpadda med reumatism. Dessutom pratar hon med den snipigaste och gälla röst jag någonsin hört. Och på östgötska. Behöver jag vidareutveckla? Ja, för jag är så less på henne! Om man råkar tömma en papperskorg för mycket är det en smärre katastrof. ”NEJ! NEJ! NEJ!!! Den ska vi INTE tömma!!!” Men nu till vad som är ännu värre. Denna sommar har hennes barn och barnbarn åkt till Mallårcka och kärringen är kattvakt. Åt Torsten. Ser jag ut som om jag bryr mig?! Men det hindrar inte kärringen att berätta ungefär sju historier om hur Torsten ser ut och vad han gör varje dag. Tilläggas bör att alla historier är helt och hållet poänglösa. Återigen, ser jag ut att bry mig om en kattjävel. I don’t think so! Personligen känner jag ett starkt behov av att dräpa Torsten och få slut på dessa historier. Men tro inte att det är slut här. Nejdå, dessutom har hon en rad mer eller mindre verbala tics som hon hela tiden utsätter sin omgivning för. Ett är att liksom suga på sig egen mun så att så smackande ljud framställs. Mycket trevligt att lyssna på. Ett annat är en mängd käcka utrop som ”JÖSSES!” (ofta när något är lite avvikande, som en extra lång lastbil), ”OJ!” (används till exempel när det står många kartonger staplade på varandra), och framför allt används ”WHOUHOU!!!” (högt och ofta). Jag ångrar mig, jag vill dräpa kärringen. Sedan har vi ämnet humor. Personligen är jag ett starkt fan av ironi. Jag tror kärringen är lätt autistisk. Varenda (och jag menar varenda!!!) gång jag gör ett försök att vara ironisk tittar hon bara på mig med något tomt i blicken. Jag bli tokig!!!
Sedan har vi fröken Helium vilket är en ny bekantskap för året. Hon är precis clueless. Ingen känsla för vad man bör säga högt och när man bör vara tyst. Dessutom gillar hon att namedroppa alla sina kompisars namn. Hon är underhållande i små mängder men i större doser vill jag dräpa även henne. Det var roligt, det ska erkännas, när hon efter at hennes ”pojkvän” inte hört av sig på en och en halv månad insåg att förhållandet var slut. Smart tjej! Behöver jag påpeka att hon inte eller förstår sig på ironi? Hon gillar istället att berätta poänglösa historier om sig och sina kompisar. Eller helt poänglösa är det ju inte, de går ut på hur snygg alla tycker att hon är... Ser jag verkligen ut som om jag bryr mig?!
Men nu är det bara en och en halv vecka kvar. Tack gode gud!! För när man börjar tycka att det är roligt att få komma ut lite när man ska städa på ett barnhem då är det verkligen dags att sluta...
Jag vet att det gör mig till en dålig människa, men mitt liv blir så oändligt mycket roligare när du har det så här överjävligt!!!