Linda Bengtzing
Linda Bengtzing. Får jag gissa att hon hette Bengtsson förr? I ärligthetens namn måste jag nog dock erkänna att hon är mer av en Bengtzing än en Bengtsson. Låt mig förklara. Vid en snabb första anblick låter det lite klatschigt och kanske rentav lite kul ut. Men ju mer man får se desto mer inser man att skenet inte bara bedrog. Det blåljög en rakt upp i ansiktet. Linda är kvinnan som är så överjävligt mycket av allting. Hon är alltid så överdrivet glad och käck. Hon sjunger alltid för full hals. Jag tror inte det spelar någon roll vad det är hon sjunger. Det är tur att hon inte har några barn att sjunga vaggvisor för. Hej tinnitus liksom.
Och sist, men inte minst, Linda Bengtzing är alltid, och då menar jag verkligen alltid, riktigt jävla mediakåt. Jag tror Linda är den nya Rosing. Hon talar ut om sitt ljuva singelliv, hon talar ut om passionen och kärleken till Magnus Hedman, och hon talar ut om den hjärtslitande separationen med Magnus Hedman. Ja, alltid har Linda något att berätta.
Och varje, ja i alla fall nästan varje, år är hon med i Melodifestivalen. Med samma låt. Och varje år blir hon förvånad över att hon inte vinner. Och så ska det talas ut igen.
Nu är hon med i Körslaget. Jag vet inte om ni sett härket. I korthet går det ut på att en känd person ska stå framför en massa lallande idioter och se fånig ut. Jag tror att originalidén var att de skulle leda körerna. Men i verkligheten står de bara framför körerna och skämmer ut sig. Det är i alla fall vad Linda gör. Ikväll åkte hon ut. Gissa vem som kommer tala ut i morgondagens tidningar.
Kort sagt: Linda Bengtzing borde inte få något som helst mer mediautrymme. Ger man henne lillfingret tar hon ta mig fan hela armen. Vid en diskussion med en god vän gjordes förljande, tämligen lysande liknelse av Linda:
Linda Bengtzing är som ett dåligt one-night-stand. Det känns som en bra idé på fyllan, men inget man vill veta av när man vaknat och nyktrat till.
Skärp till dig för fan! Jag menar.. Hur svårt kan det va?!